Panelen: Så jobbar vi psykoterapeutiskt med avhoppare?

Stefan Fjellklang, psykolog på Sis-hemmet Klarälvsgården

Stefan Fjellklang. Foto: Mikaela Fjellklang.

­– Vi har tagit fram ett metodstöd för arbete med potentiella avhoppare baserat på relationell terapi och mentaliseringsbaserad terapi. Samtalstödet är uppdelat i tre perioder. I period ett jobbar vi för att etablera en fungerande relation med ungdomen genom ostensiva signaler. Det kan vara att jag lutar mig fram eller söker ögonkontakt i samtalet eller ringer och säger grattis på någons födelsedag.

LÄS OCKSÅ >>> Få gängkriminella avhoppare får tillgång till terapi

– Sedan jobbar vi med epistemisk rättvisa. Jag får en enorm dokumentation om ungdomarna i förväg, men det är någon annans kunskap om dem. I terapirummet är det ungdomens berättelse om sig själv som gäller. Då berättar klienten alltmer om sig själv och vi får god kännedom hur personen resonerat i problematiska situationer, känner inför sin framtid och vem som är viktig för hen. Ambitionen är etablera epistemisk tillit, att ungdomen litar på att behandlaren är välvillig och kompetent.

Vad händer i period två?

– När relationen blivit stabil kan vi börja problematisera och ifrågasätta mer. Vi letar efter kognitiv dissonans, som att ungdomen vill ha snabba pengar genom att sälja droger men samtidigt inte vill bli skjuten, bli omhändertagen av polisen eller placerad på Sis, och så kan vi prata om hur de får ihop det.

– Ett annat verktyg är perspektivskiftning, att öva sig i att se situationer utifrån någon annans perspektiv. Målet är att ungdomen ska hitta sin egen vilja till förändring och fatta beslutet att lämna gängkriminaliteten

Vad händer när ungdomen bestämt sig för att lämna?

– Då drar en process i gång med socialtjänst, polis och andra myndigheter. Vårt jobb handlar då om att hjälpa ungdomen att behålla sin motivation och fortsätta investera i beslutet genom att till exempel avsluta sina sociala medier och ansöka om skyddad identitet.

Anna Wicik-Pracharczyk, behandlare, Botkyrka kommun

Anna Wicik-Pracharczyk. Foto: Privat

– Vi arbetar med Kriminalvårdens KBT-baserade behandlingsprogram Entré. Först kartläggs klientens problematik, behov och mottaglighet för behandling. Utifrån informationen som kommer fram i den första sessionen skriver vi en fallformulering. Den består av en sammanhängande beskrivning av klientens problematik, hypoteser om hur personens kriminalitets- och våldsbeteende utvecklats och vidmakthållits, hur det hänger ihop med andra problembeteenden och om hur behandlingen bör läggas upp.

Vad händer sedan?

– Beroende på klientens behov jobbar vi med olika områden: identitet och självbild, attityder och värderingar, alkohol och droger, aggressivitet och våld, relationer och umgänge och praktisk social situation. Klienterna får hemuppgifter som kan handla om att träna på strategier för impulskontroll och färdigheter som att se andras behov och be om hjälp. De har ofta ett snedvridet tankemönster och tolkar sin omgivning som fientlig. Vi jobbar därför mycket med att kognitiv omstrukturering, det vill säga att förändra dysfunktionella tankemönster.

LÄS OCKSÅ >>> ”Vad ska du hjälpa mig med då, terapeutjävel?”

– I den tredje fasen jobbar vi bland annat med hur klienten ska kunna vidmakthålla de konstruktiva tankemönster och beteenden som personen lärt sig.

Hur går behandlingen till rent praktiskt?

– Vi genomför oftast behandlingen digitalt då klienterna är placerade i olika delar av Sverige på grund av hotbilden. Vi samarbetar också tätt med klientens nätverk, som handläggaren på socialtjänsten, avhopparföretaget och polisen.

– Klienterna kan ringa mig utanför sessionerna eftersom det är viktigt att bygga allians och få deras förtroende. Det är spännande att se klientens förändring, hur de börjar tänka och agera på ett prosocialt sätt och börjar känna sig som en del i samhället, ibland för första gången i sitt liv.

Bo Buhrman, behandlingschef på omsorgsföretaget Humana individ och familj

Bo Buhrman. Foto: Privat

– Utifrån forskning om vilka interventioner som fungerar för målgruppen har jag satt ihop det KBT-baserade programmet B12 med tolv sessioner. Det är semistrukturerat vilket innebär att det är tydligt vad som ingår i varje session samtidigt som behandlaren kan anpassa arbetet efter varje klient, om ungdomen till exempel har en NPF-problematik eller brister i sin kognitiva utveckling.

Hur är programmet uppbyggt?

– Först kommer kartläggningsdelen med ett testbatteri för att mäta antisociala värderingar, nedstämdhet, trauma och livstillfredsställelse. Behandlaren gör också en brottsanalys och tittar på ett typiskt brott som personen har begått.

LÄS OCKSÅ >>> Psykoterapi var otänkbart för avhopparen Amir – men blev avgörande

– Sedan kommer interventioner med allt från färdighetsträning till acceptansövningar, visualisering, avslappningsövningar och kognitiv omstrukturering, det vill säga att förändra tanke- och beteendemönster. En del handlar om moraliskt resonerande, där behandlaren och klienten går igenom olika dilemman. De tittar på ett brott i detalj, pratar om vad som är rätt och fel och om det förändras om man lägger till eller drar ifrån information.

– Tanken är att stretcha klienternas moraliska muskler och få dem att gå uppåt i den moraliska hierarkin. Klienterna får hemuppgifter mellan sessionerna. I slutet görs en vidmakthållandeplan utifrån det som har gett bäst effekt för ungdomen under programmet.Finns det fler psykoterapeutiska insatser?

– Vi jobbar med Treatment foster care Oregon, ett program där man utbildar behandlingsfamiljer, och i de teamen ingår en KBT- eller systemteoretisk terapeut som jobbar med individuell behandling. Även i Intensiv hemmabaserad familjebehandling kan psykoterapi förekomma. På flera av våra HVB-hem ingår också obligatorisk terapi, det kan vara KBT eller dialektisk beteendeterapi.