Panelen: Hur jobbar du med klienternas skamkänslor?

– På många olika sätt, eftersom skam kan ta sig många olika uttryck. För det första gäller det att vara uppmärksam på signaler, eftersom skammens natur är att gömma undan, vi människor vill inte visa att vi känner skam. I terapi är det också viktigt att normalisera känslan och visa att personen inte är ensam. I vanliga fall delar jag inte med mig så mycket av mig själv som terapeut, men just när det gäller skam kan det vara en god idé att dela en egen erfarenhet då jag till exempel har känt mig otillräcklig. Det är då viktigt att själv ha distans till känslan för att kunna prata om den.

Du använder också humor?

– Ja, humor är bra när det gäller skam. Att hitta något som är lite roligt med det personen känner skam över och skratta tillsammans åt det är ett bra sätt att skapa distans till skammen, om man känner att klienten är med på det tåget. Vi människor vill ju dölja vår skam av rädsla för att vi ska bli uteslutna ur gruppen om vi visar den. Men det är som med troll i solen; de spricker. När vi får dela med oss och känna att jag inte är ensam i det här, det är inte så farligt, vi kan till och med skratta åt det – då mattas skamkänslan av.

Hur jobbar du med KBT vid skam?

– Det handlar om att stanna i känslan tillsammans med klienten. Visa att det går att stå ut med skammen och att den både kommer tillbaka och drar mycket energi om man försöker trycka undan den. Att möta skammen med nyfikenhet i stället för dömande är en nyckel: Vad var det som hände? Vad är det som gör att klienten känner på det här sättet? Finns det något annat sätt att se på det? Det är tankarna som kommer efter att skammen har triggats som eldar på känslan. När personen fokuserar på känslan i stället för att försöka lösa skammen uppe i huvudet så minskar skammen. Hen lär sig vara i skammen med självmedkänsla.

Anna Christina Sundgren, leg. psykoterapeut

– Skam hänger mycket ihop med försvar. Jag jobbar med terapiformen AEDP, accelerated experiential dynamic psychotherapy, där man utgår från att människan har en autentisk kärna, ett själv som finns i oss från början. När kärnan hotas, när vi blir kränkta eller ignorerade, skapar vi omedvetet försvar för att skydda vårt sanna själv. Det kan vara att stänga av känslor och vilja gömma oss. Skam innebär ofta att vi också stoppar positiva känslor och då kan vi inte vara oss själva. Skam krymper en människa medan glädje och nyfikenhet gör att vi växer. Skam handlar också mycket om relationer, man är rädd för att förlora andra om man visar ”hur dålig” man egentligen är.

Hur jobbar du med försvaren?

– Det är viktigt att ”hedra försvaren”, att prata med patienten om att den har behövt göra så här för att skydda sig själv, något som oftast grundlagts tidigt i livet. Det har varit ens strategi för att överleva mentalt. Man behöver också skapa en trygg relation som inte är dömande, det gör jag genom att själv vara en genuint empatisk person, inte någon som gömmer sig genom att vara neutral. Att jag som terapeut också är annorlunda än den person som skammat patienten blir en korrigerande emotionell upplevelse som gör att försvaren mot att känna sig som den man är kan smälta.

Vad händer då?

– Jag försöker transformera upplevelsen av skam genom att patienten får alltmer kontakt med sitt innersta och känner att ”jag är bra som jag är, jag är stolt över mig själv”. Stolthet är motsatsen till skam. Då behöver man någon annan som ser en, för det är ofta det man inte har haft, utan man tror andra ser en som dålig och att man därför måste gömma den man verkligen är. Jag försöker se, uppmuntra och visa små glimtar av positiva saker som personen säger och gör. I terapirelationen kan vi upptäcka att ”Det här är ju du!” och patienten känner sig helare och friare att våga vara sig själv.

Ingrid Almgren Sjölander, leg. psykolog och leg. psykoterapeut

– Jag jobbar med interpersonell neurobiologi, IPNB, som fokuserar på samspelet mellan relationer, den ”förkroppsligade hjärnan”, vilket syftar på att hjärna och kropp är djupt sammanlänkade, samt ”mind” som förenklat handlar om vårt förhållningssätt till hjärna och relationer. När det gäller skam är det viktigt att klienten erbjuds att få lära sig om sitt nervsystem och skammens funktion. Skam är som en fjärrkontroll för nervsystemet, som snabbt fångar upp signaler från andra. Man kan se frysresponsen i kroppen när skammen kommer och vi stannar upp och kollar av: Har jag gjort fel? Vad behöver jag korrigera för att få vara med i flocken igen?

Du jobbar mycket med blicken, hur då?

– Direkt ögonkontakt förstärker ofta skam. Jag brukar då avleda genom att fokusera på något annat, för att sedan återvända till skammen. Det blir en mjuk pendling mellan ögonkontakt och avledning för att se vad klientens nervsystem tål. Vid skam är det också vanligt att klienten sänker blicken. När vi har en trygg relation kan jag då i stället fråga om personen vill testa att se mig i ögonen. När klienten gör det, och möter en vänlig blick som inte dömer, kommer ofta tårar i ögonen. Den stunden är guld.

Hur arbetar du med kroppen?

– Känslan av skam uppkommer genom en nervsystemrespons som ofta uttrycks i kroppen genom hållningen; vi sjunker ihop. Det är viktigt att anpassa arbetet efter den responsen. I det här fallet kan jag bjuda in klienten att sträcka på ryggen försiktigt och utforska hur skiftet i kroppen ändrar tankar och känslor. Om klienten fryser till kan vi också utforska vad som händer om personen mikrojusterar sin hållning, som att luta sig lite framåt eller bakåt, eller blir medveten om sin andning. Sådana förändringar har ofta en direkt känsloreglerande funktion.