Oväntad effekt när BUP Väst anställde fler psykoterapeuter i brist på psykologer

På Emma Utter Eckerdals enhet jobbar i dag tre psykoterapeuter, tio psykologer och sju kuratorer, varav en håller på att utbilda sig till psykoterapeut. När en ny patient kommer till BUP Väst får hen först komma på ett nybesök, oftast hos en kurator eller psykolog. Behandlaren gör en kartläggning av patientens bekymmer och skapar en vårdplan som anger vilken typ av behandling personen ska få.

– Vi brukar inte lägga psykoterapeuternas tid på nybesök utan prioriterar att de får ägna sig åt behandling.

Beroende på vilken behandling patienten erbjuds får hen möta en kurator, psykolog, specialistpsykolog eller psykoterapeut. Mindre tunga ärenden med till exempel en enskild problembild går till en kurator eller mindre erfaren psykolog, medan psykoterapeuterna får tuffare ärenden som komplex traumaproblematik och svårlösliga depressioner. Eftersom det är stor efterfrågan på neuropsykiatriska utredningar, och det är något som bara psykologer får göra, går mycket psykologtid åt till det. Då behövs psykoterapeuterna för att bedriva behandlingsarbetet.

LÄS OCKSÅ >>> Panelen: Vilken status har egentligen psykoterapin i Sverige?

Patienten får vanligtvis först psykoedukation och därefter en standardbehandling, ofta KBT. Emma Utter Eckerdal och de andra psykoterapeuterna kommer många gånger in först på steg tre, om de två första interventionerna inte varit tillräckliga. Det gör att hon inte är lika metodinriktad som behandlarna på de tidigare stegen.

– Jag måste jobba bredare och mer integrativt, kunna byta metod och kanske använda flera metoder samtidigt.

Emma Utter Eckerdal är socionom i grunden och längtade redan på socionomutbildningen efter att jobba med inre förändring hos människor. Hon läste så småningom en grundläggande psykoterapiutbildning med psykodynamisk inriktning och fick jobb som kurator på BUP. Hon trivdes bra, men i sjukhusvärldens tvärprofessionella team blev kuratorsrollen oklar och bestod till stor del av administrativt arbete och stödsamtal.

– Det var svårt att komma in som kurator när det var en läkare och en psykolog som skulle tycka något, jag kände ofta att ”vad är det jag som kurator ska tycka om därutöver?”.

Som socionom fick hon ofta bidra med det som läkaren eller psykologen saknade, vanligtvis det juridiska perspektivet, vilka rättigheter patienten hade.

– Jag hade den samhälleliga bilden, den är viktig och jag är stolt över att ha den, men som kurator blev det svårt att slå sig in och även bedriva behandlingsarbete.

LÄS OCKSÅ >>> Så är en bra terapeut – och så är en dålig: ”Kan handla om en mängd orsaker”

Emma Utter Eckerdal insåg att det behövdes mer för att ta platsen som behandlare och ville även bredda sina psykologiska kunskaper. Hon vidareutbildade sig till legitimerad psykoterapeut.

– En kurator är en generalist, som psykoterapeut blev jag specialist på psykoterapeutiskt arbete. Det är det inte många i psykiatrin som är.

NU-sjukvården nyanställer i dag personer med yrkestiteln psykoterapeut. Som enhetschef på BUP Väst är det självklart för Emma Utter Eckerdal att dessa anställs som just psykoterapeuter och inte som sin grundprofession. Det är ett erkännande av deras kompetens, menar hon. En kurator eller en psykolog som utbildar sig till psykoterapeut får också ett antal tusenlappar i lönepåslag när de fått sin legitimation, och titeln skrivs om till psykoterapeut.

– Jag tänker att man vill bli kallad för det man är. Det skulle vara jättekonstigt för mig att bli kallad för en yrkestitel när jag är något annat, och som chef skulle det kännas lika konstigt att rekrytera personer som har en specialistutbildning och sedan bara anställa dem utifrån deras grundutbildning.

LÄS OCKSÅ >>> Terapin började med månader av tystnad – sedan vände det för Fanny och Simon

Men vad personerna själva vill bli anställda som skiljer sig också åt. Psykologer som blir psykoterapeuter, berättar hon, vill ofta fortsätta kalla sig psykologer, eftersom det är en mer välkänd titel och säger patienterna mer om vad personen gör. Anställda med socionombakgrund är däremot mer benägna att kalla sig psykoterapeut.

– Det handlar om att försäkra sig om att de får göra det de har blivit lovade, det vill säga bedriva behandlingsarbete.

Enligt Emma Utter Eckerdal är det viktigt att anställda inom psykiatrin har olika ingångar. Psykoterapeuter med socionombakgrund bidrar med ett samhälls- och grupperspektiv, förståelsen att barnet eller ungdomen lever i ett sammanhang. De är mer benägna att tänka kring hur maktstrukturer och socioekonomiska förhållanden kan påverka patienten och ta med det i beräkningen under behandlingen. Det är en viktig pusselbit som kompletterar läkarnas medicinska bit och psykologernas kognitiva perceptionsbit.

– Det är ett bekymmer i psykiatrin att vi är så snabba att sätta en diagnos på barnet och se det som att barnet har ett problem som det behöver hjälp att bli av med. Medan jag som socionom är mer van att tänka ”vad finns det för faktorer i omgivningen som gör att patienten uppvisar de här symtomen?”.

I dag har Emma Utter Eckerdal svårt att se verksamheten utan psykoterapeuter. Då skulle köerna bli ännu längre och särskilt de mest sköra patienterna drabbas, menar hon.

– Det finns ett stort behov av behandling hos barn och unga. Utan psykoterapeuterna skulle lidandet blir större och folk skulle få vänta längre på hjälp.