Depression, panikångest och panikattacker. När Sara är 15 år kulminerar hennes psykiska ohälsa.
– Jag kände mig tom inuti, som ett skal, säger Sara som i dag är 26 år.
Hon började i terapi, men träffade två terapeuter i rad som avslutade behandlingen eftersom de skulle flytta från stan. Den tredje terapeuten tyckte att Saras problem var för komplexa, hon kunde inte hjälpa henne.
– Jag blev ensam med det jag bar på och undrade vad det var för fel på mig.
Generellt upplevde hon terapeuterna som formella. Samtalen var ofta ytliga och lösningsfokuserade. Hos en psykolog kände Sara att hon blev behandlad som ett knippe symtom.
– Jag hamnade i en beroendeställning där den professionella satt på mycket kunskap, vilket gjorde att jag anpassade mig efter vad personen bekräftade mig i.
En KBT-terapeut informerade att de hade tio tillfällen på sig och det begränsade antalet träffar gjorde det svårt för Sara att öppna sig.
– Jag upplevde en stor maktobalans eftersom det fanns en påtaglig distans mellan mig och terapeuten. Hon fokuserade på vad som hänt den senaste veckan vilket gjorde att det inte blev så djupa samtal och vi kom aldrig till grundproblemet.
Efter sex samtalskontakter träffade hon en terapeut som i första samtalet betonade att terapin var ett samarbete där Sara bidrog med sin del och terapeuten med sin.
– Det minskade maktobalansen och fick mig att känna att jag plötsligt hade någon som stod bredvid mig. Jag fick också veta att terapin fick ta den tid den tog, jag skulle inte bli lämnad, och det skapade trygghet.
Terapeuten försökte lära känna Sara på djupet och delade även små personliga bitar om sig själv.
– Det hjälpte att hon blev en människa som jag fick mer än bara ett namn på.
Sara fick diagnosen emotionellt instabilt personlighetssyndrom, EIPS.
– Äntligen fick jag svar. Det var inte jag som var fel eller omöjlig utan det fanns en förklaring.
Tryggheten i relationen gjorde behandlingen lättare. Efter två år uppfyllde Sara inte längre kriterierna och blev av med diagnosen. Fyra år senare har hon nu tagit socionomexamen, flyttat hemifrån och hittat en partner.
– Nu ser jag hur fantastiskt och färgrikt livet kan vara.
Läs tillhörande artikel >> Maktförhållandet i terapirummet speglar samhället
