Oron för äldre under pandemin har med rätta haft det medicinska perspektivet i förgrunden. Preventiva insatser och åtgärder har utformats med bakgrund av detta men tyvärr har äldres psykiska ohälsa hamnat i skymundan. De psykoterapeutiska verksamheter och aktiviteter som funnits för äldre har lagts ner på grund av smittorisken men nedmonteringen började faktiskt redan innan. Socialminister Lena Hallengren bekräftar och beklagar i detta nummers tema att yngre generellt prioriteras i arbetet mot psykisk ohälsa.
Men, som alla vet så försvinner inte problemen för att vi vänder ryggen till. Efter pandemin börjar det stora arbetet med att locka ut äldre från isoleringsbubblorna som drabbat dem på olika sätt. Hur de klarat krisen är väldigt individuellt och beror på tidigare erfarenheter och socialt nätverk. I temat visar vi olika reaktioner; åttioåriga Yvonne känner sig stark medan Ingvar, som är tre år äldre, kämpar med känslor av ensamhet.
”Eftersom vi är mitt uppe i pandemin finns än så länge inte så många forskningsresultat om hur äldre klarat krisen rent psykiskt.”
Hur fångar vi då upp äldre med psykisk ohälsa? Pia Litzell Berg, Socionomens redaktör för psykoterapitemat, hänvisar till vårdcentralernas omhändertagande. Ofta söker äldre hjälp där för fysiska besvär trots att det i själva verket handlar om psykiska. Hälso- och sjukvårdskuratorn Charlotte Biesheuvel berättar i temadelen hur vi går tillväga för att upptäcka psykisk problematik. Ett problem under pandemin har dock varit att många äldre inte vågat söka upp vårdcentralerna av rädsla för att smittas.
Eftersom vi är mitt uppe i pandemin finns än så länge inte så många forskningsresultat om hur äldre klarat krisen rent psykiskt. I höst däremot kommer fler utvärderingar. På en punkt finns dock redan nu evidens och det är att pandemin slagit hårt mot de allra svagaste äldre. De som hade psykiska problem innan har fått det svårare senaste året.
En människa som befinner sig i livets sista fas och ska summera sin historia bör få göra det i en omhuldande omgivning. Här har inte bara samhället ett ansvar utan också var och en av oss – i synnerhet efter en kris som denna.
