Vad är omsorgsbiografier?
– Det är berättelser där personer i olika åldrar berättar om vem som tagit hand om dem i vardagen genom livet, och även vem man själv har tagit hand om. I vår studie har vi pratat med tre grupper; mor- och farföräldrar födda på 40-talet och framåt, deras vuxna barn födda på 60-, 70-, och 80-talet, och barnbarn födda från 2000 fram till 2020.
I studien pratar ni om vardagsomsorg, hur skulle du beskriva det?
– Det är allt som behöver göras för att en människa ska kunna leva; att man har sysslor, att det lagas mat, att sängar bäddas, att kläder tvättas. Vardagsomsorg är en ganska osynliggjord praktik. Den är så relationellt inbäddad i oss att man oftast inte ser den.
– För att vardagsomsorgen ska kunna ges på ett bra sätt krävs det att man känner personen och har kunskap om hur personen vill ha det. Det gör att vardagsomsorg är svårt att outsourca.
En vanlig uppfattning är att familjebanden har försvagats i takt med välfärdsstatens framväxt. Er forskning visar på motsatsen. Vad kan du säga om det?
– Välfärdsstaten har delvis frigjort oss från ekonomiska beroenden mellan familjemedlemmar; vuxna barn behöver ju till exempel inte ha sina äldre boende hemma hos sig längre. Välfärdsstaten har också frigjort oss från en del praktiska beroenden, det vill säga frågan om vem som ska ta hand om ett barn eller en äldre.
– Genom det här har vi sett en framväxt av känslomässiga beroenden, vilket familjer värderar högt. Vi kan till exempel se att mor- och farföräldrar är mer involverade i sina vuxna barns och barnbarns liv än tidigare. Man vill vara mer närvarande.
Är det också så att äldre i dag tas om hand av sina barn i högre utsträckning än tidigare?
– Ja. Samtidigt vill jag säga att det egentligen inte är vår forskning som visar det. Där finns det annan forskning – både kvantitativ och kvalitativ – som vi utgått ifrån. Bland annat från Petra Ulmanen vid Stockholms universitet.
– Hon pratar om ”managerial care” som handlar om det komplexa pussel som äldreomsorgen har blivit för anhöriga. Det är ett enormt arbete att hjälpa äldre få tillgång till hemtjänst, att argumentera för äldreboenden och se till att vårdkontakter fungerar. Det i sig är också en typ av omsorgsarbete.
Varför bryr vi oss mer i dag?
– Det är en intressant och svår fråga. Det man kan säga är att vi ser en trend i emotionell närhet till varandra. Det ser vi även i andra nordiska länder. Man känner sig inte lika annorlunda som sina föräldrar som man gjorde förr.
– De vuxna barn som vi pratat med säger också att man ser hur viktiga de äldre är för att lösa vardagspusslet. Det är något som man värderar och är väldigt tacksam och glad för. Jämför man det med svaren från den äldre generationen, när de berättar om relationen till sina föräldrar, så var den betydligt mer märkt av distans och avståndstagande.