I en studie har Simon Härnbro tittat närmare på upphandlade verksamheter inom socialt arbete i en medelstor kommun i Sverige. Syftet var att ta reda på om själva upphandlingen får konsekvenser.
– Jag har studerat upphandling som styrning. Vad är möjligt att göra i upphandlade verksamheter och vad blir inte möjligt?
Studien bygger på intervjuer med socialarbetare som arbetar i upphandlade verksamheter inom missbruksstöd, familjestöd och socialpsykiatri. Och det visar sig att upphandlingen i sig får konsekvenser för brukarna.
– Det jag sett är att det blir en viss typ av sifferstyrning, säger Simon Härnbro.
Med upphandlingen följer en utsatt tid som ska avsättas för klienten. Men enligt Simon Härnbro kan den tidsbundenhet som följer stå i kontrast till de behov som målgruppen har.
– Exempelvis kan det stå att det ska genomföras fyra till fem samtal, men som socialarbetare kan man se att det behövs fler. Då måste man ändå lämna vidare och slussa personen någon annanstans.
Insatser inom socialpsykiatri kan pågå i ett år eller ännu längre. Men de upphandlade kontrakten är tidsbundna och det innebär avbrott i behandlingen.
– Det är ett beräknande som är ganska fyrkantigt i förhållande till de mjuka värden som finns i socialt arbete. Det skapas en friktion mellan de faktiska behoven och det som är möjligt att utföra. Det är något som återkommer oavsett vilken verksamhet det handlar om, säger Simon Härnbro.
– Det professionella handlingsutrymmet kan krocka med det som står i kontraktet.
I studien blir det också tydligt att de upphandlade tjänsterna riktar sig till en viss typ av klient. ”Den ideala klienten” är den som är motiverad och som själv klarar att söka hjälp, den som har kompetens att reflektera kring sin egen situation. De som inte upplevs som motiverade eller förändringsbenägna slussas tillbaka till socialtjänsten.
– De här verksamheterna styr mot en grupp av klienter som redan vet vad de vill.
Syftet med att upphandla en verksamhet är många gånger att spara pengar genom att pressa priserna med hjälp av konkurrens. Enligt Simon Härnbros forskning sker den besparingen på bekostnad av klienternas behov.
– Man använder samma logik som vid upphandling av mattor, fast nu handlar det om sociala värden. Men att köpa sociala tjänster är något annat än att byta leverantör av mattvätt.
Risken är att det går ut över det relationella arbetet. I upphandlingen finns en inbunden kortsiktighet som inte rimmar väl med det långsiktiga sociala arbetet som bygger på relationer, förklarar Simon Härnbro.
Det finns flera frågor som han anser bör ställas i samband med upphandling av sociala tjänster. En handlar om vilken kunskap de tjänstemän som genomför upphandlingen för kommunens räkning har när det gäller socialt arbete:
– Har de sådan kunskap eller är de utbildade upphandlare som är bra på att skriva kontrakt?
Dessutom lyfter han frågan om ansvar, där upphandlingen blir en form av ansvarsfrigörande för kommunen.
– Man skapar en mellanhand, en buffertzon. Ansvaret skrivs över och kontakten mellan kommun och medborgare går via ett företag. Det är något som är värt att fundera över.
