Skolkuratorers upplevelse av arbetsrelaterad stress

Människobehandlande organisationer anses vara en av de mest belastade yrkeskategorierna och skolkuratorer är en av de yrkesgrupper som toppar listan. Att det både saknas tillräckligt med forskning på ämnet och finns en avsaknad av åtgärder, visar tydligt att det krävs mer kunskap om arbetsrelaterad stress utifrån skolkuratorers eget perspektiv. Syftet med studien är således att undersöka vilka stressfaktorer skolkuratorer upplever i sin yrkesroll samt vilka copingstrategier som används för att hantera dessa. Studien ämnar bidraga till forskningsfältet genom att utforska och problematisera skolkuratorers yrkesroll i relation till stress, med förhoppningen att det i förlängningen kan leda till en positiv förändring i skolkuratorernas arbetsmiljö.

Då det saknas studier baserade på en teori byggd utifrån kuratorns egna upplevelser har jag valt att använda mig av metoder inom grundad teori. Jag tilltalas av att det inom grundad teori är empirin och intervjupersonernas egna beskrivningar av sin sociala världsbild som står i fokus. Detta möjliggör att på ett nytänkande och kreativt sätt kunna se på materialet utan att begränsas av teoretiska ramar. För att utveckla denna teori har jag tagit stöd av antaganden enligt Goffmans dramaturgiska perspektiv för att få en djupare förståelse för innehållet och de bakomliggande orsakerna till hur skolkuratorn uppfattar sin yrkesroll i relation till stress. Studien baseras på intervjuer med 10 skolkuratorer från 5 olika städer. Urvalet har skett med avsikt att främja ett heterogent urval, detta för att maximera variation.

Fem kategorier påverkar stresskänslan

Resultatet visade på fem specifika kategorier som påverkade skolkuratorernas upplevelse av stress. Dessa var; en otydlig yrkesroll, att vara ensam i sin profession, att inte ha kontroll, en övertro på sin betydelse och en brist på erfarenhet. Resultatet beskriver vidare de copingstrategier som skolkuratorerna använde sig av för att hantera stressen. Detta innefattar olika metoder som används som copingstrategier, att separera på person och profession och att genom symboliska handlingar markera roller.

De kategorier som beskrivs ovan kan alla ses som symtomatiska för samma bakomliggande problematik. Enligt Goffman så får inte aktören vackla utan måste fokusera på att övertyga sin publik om rollens äkthet. När individen misslyckas med detta så uppstår känslan av stress och otillräcklighet. Det är därför som skolkuratorernas möjlighet till uppvisande av en fullständig och övertygande roll är det centrala i resonemanget. Min teoretiska förklaringsmodell utgår ifrån att de olika stressfaktorerna som skolkuratorerna beskrivit kan kategoriseras under begreppet ofullständig rollutövning.

Stressfaktorer och copingstrategier

För att försöka tydliggöra denna teori så har modellen nedan utformats. Den första rutan beskriver de olika faktorer som skolkuratorerna belyst som stressorer i sin arbetsmiljö. Jag ser dessa faktorer som symtom på eller faktorer som leder till en ofullständig rollutövning. Detta ses därför som grundorsaken till upplevd stress. För att hantera stressen, vilket i det här fallet handlar om att möjliggöra en fullständig rollutövning, så används olika copingstrategier. Detta illustreras av de kategorier som skolkuratorerna beskrivit.

För att exemplifiera detta så kan vi föreställa oss att skolkuratorn upplever sin yrkesroll som otydlig samt därtill saknar erfarenhet vilket gör att ramverket för den förväntade rollen upplevs som obestämd. Goffman menar att rollens trovärdighet är det centrala och att det därför är en nödvändighet att upprätthålla den. Då inramningen för rollen är odefinierad kan det liknas vid att låta en aktör agera på en okänd scen utan manus. Sannolikheten för att rollen då upplevs som trovärdig är låg vilket leder till att skolkuratorn känner sig osäker. Detta leder i förlängningen till en känsla av stress och otillräcklighet. För att kunna hantera denna situation så krävs ett återupprättande av gränserna för rollen. Detta görs genom att tydligt markera vad som är person kontra profession. Den yrkesmässiga rollen markeras exempelvis genom att byta om eller att ta av sig sin namnbricka. Även att ge olika miljöer olika innebörder används som en metod. Exempelvis så skiljer skolkuratorerna på vad de anser vara rimligt beteende på kontoret respektive i hemmiljön och separerar dessa genom en tydlig gränsdragning.

Genom denna studie fylls en viktig lucka på fältet vilket kan ge nya perspektiv på problematiken. Förhoppningen är att detta kan leda till värdefull kunskap som i förlängningen kan leda till att arbetsmiljön för skolkuratorer förbättras.