Det har historiskt funnits en stark tilltro till att den naturliga lösningen för barn och unga som behöver vård i första hand skall bli placerade utanför hemmet. Dessa former av vård har under lång period varit dominerande vid behandling av avvikande beteenden men har nu fått konkurrens av andra alternativ. Dessa alternativt har i Sverige kommit att benämnas som öppenvårdsinsatser och hemmaplanslösningar. Dessa alternativ förväntas ge en bättre behandling i en tryggare miljö för individen samt att insatserna ska bidra till en lägre kostnad för samhället. Flera kommuner har därför valt att satsa på alternativa vårdformer till placeringar då kostnaderna för en eller flera öppenvårdsinsatser är betydligt lägre än kostnaderna för heldygnsvård.
Undersöker ungdomarnas uppfattning
Öppenvårdsinsatsen som utvärderas i den aktuella studien arbetar med att förhindra institutionsplaceringar för ungdomar som befinner sig i riskzonen samt att ta hem ungdomar som varit placerade. Syftet med denna studie var att undersöka hur ungdomarna som har tagit del av verksamhetens arbete på hemmaplan har uppfattat den insats som varit föremål för denna studie och det stöd de har fått över tid. Intresset för ämnet väcktes efter att vi tagit del av forskningen kring hemmaplanslösningar och institutionsvård. Det framkom att det finns begränsat med forskning som undersöker ungdomars perspektiv på hemmalösningar samt att det finns för få exempel på utvärderingar av verksamheter som arbetar på hemmaplan. Institutionsvård är både kostsamt för samhället och innebär även ett stort ingripande i barnet eller ungdomens liv. Det finns insatser som kan hjälpa barn och ungdomar i sin hemmiljö och dessa alternativa insatser behöver uppmärksammas. Utvecklingen av flera alternativa insatser än dygnsvård har varit en bidragande faktor till vårt intresse att studera en verksamhet som arbetar med ungdomar på hemmaplan.
Intervjuer med unga mellan 18 och 22 år
I studien har sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts med sex ungdomar mellan 18 och 22 år. Då vi intresserat oss för att undersöka respondenternas subjektiva åsikter och tankar kring insatsen på hemmaplan, ansågs en kvalitativ ansats lämplig för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Arbetet vilar på en hermeneutisk grund. Eftersom vårt empiriska material grundar sig på ungdomarnas erfarenheter av en insats har vi genom den hermeneutiska metoden använt oss av tolkning som verktyg för att förstå respondenternas beskrivningar och utsagor. Det empiriska materialet har analyserats tematiskt. Med hjälp av analysmetoden har vi kunnat tydliggöra likheter och skillnader i det empiriska materialet. Deteoretiska verktyg som har använts för att analysera empirin är Bowlbys anknytningsteori, Banduras teori om upplevd självförmåga samt begreppen motivation och psykosocial mognad.
Studiens resultat har redovisats med hjälp av fyra teman: Behandlarrelation eller vänskapsrelation, Upplevd betydelse av stödet på hemmaplan, Upplevelser av delaktighet samt Förbättringsområden och styrkor.
Studiens resultat visar att relationen som ungdomarna haft med verksamhetens personal har haft en avgörande betydelse för hur de har uppfattat insatsen. De goda och nära relationerna som ungdomarna skapat med personalen har visat sig vara en avgörande anledning till att samtliga ungdomar har uppfattat insatsen som positiv och hjälpsam. Ungdomarna upplevde att en närmre kontakt skapades med personalen när träffarna inte var i behandlingssyfte men även eftersom personalen inte agerade i rollen som behandlare. Då flera av ungdomarna tidigare haft negativa erfarenheter av socialtjänsten var det betydelsefullt för ungdomarna att få en trygg person i sin närhet som representerade tillit, kontinuitet samt förtroende för att hjälpa ungdomen att bygga upp tillit till omvärlden igen.
Delaktighet bidrog positivt
Vidare visar resultatet att delaktigheten ungdomarna upplevde i deras egen behandling bidrog till en positiv behandlingsupplevelse. Personalen och ungdomarna genomförde gemensamt uppföljningar och utvärderingar av ungdomarnas behandling vilket följaktligen kan ses som ett sätt att inkludera, uppmärksamma samt legitimera ungdomarnas åsikter som betydelsefulla. Att stödet tog plats i ungdomarnas hemmiljö var ännu en bidragande faktor till att ungdomarna upplevde insatsen som hjälpsam. Utvecklingen som sker när ungdomen fortfarande bor hemma kan skilja sig från den utveckling som sker vid en placering. Resultatet visar att när stödet ges på hemmaplan finns det möjlighet att arbeta med den problematik som finns i vardagen, vilket kan vara svårt att göra vid en placering. Det kan förstås som att ungdomarnas nuvarande situation med stor sannolikhet hade sett annorlunda ut om de inte fått stöd på hemmaplan. De följder som kan uppstå för ungdomen när stödet från samhället brister är att ungdomen oftast återgår till problematiken som först ledde till en placering.
