Åldrandet kan innebära såväl fysiska som psykiska utmaningar för den enskilde. Kroppen och tillvaron förändras, man kanske inte orkar lika mycket längre, har ont någonstans eller lever under ansträngda ekonomiska förhållanden. Möjligheterna att delta i sociala nätverk som man gjort tidigare kan begränsas. Människor som stod en nära kanske går bort eller är av andra anledningar inte möjliga att upprätthålla kontakten med som förut. Omständigheter som får till följd att mer tid tillbringas i hemmet, ensam eller med den man delar sitt hem med. Många upplever ensamhet vilket i tidigare forskning visat sig få betydande konsekvenser för såväl välbefinnande som fysisk och psykisk hälsa. Det är engagemang för dessa faktiska förhållanden som ligger till grund för ämnesvalet i uppsatsen. Ett bidrag till att belysa och öka kunskapen om åldrandets villkor i relation till det moderna samhällets grundläggande rättighet att leva ett människovärdigt liv. Där äldre står utanför vår rättighetslagstiftning men icke desto mindre har rätt till ett värdigt och värdefullt liv. Studien fokuserar på några av de faktorer som hänger samman med åldrandets livsvillkor; social aktivitet, socialt stöd, ekonomi samt rörelseförmåga och hur dessa kan sättas i samband med upplevelser av ensamhet hos äldre.
Data från 2004 och 2014
Data från insamlingstillfällena 2004 och 2014 i den nationellt representativa Swedish Panel Study of Living Conditions of the Oldest Old (SWEOLD), en longitudinell undersökning utifrån urvalet i den svenska levnadsnivåundersökningen (LNU) användes. I en tioårig jämförelse undersöktes hur äldres sociala aktiviteter, socialt stöd, ekonomi och rörelseförmåga förändras över tid, hur upplevelsen av ensamhet hos äldre förändras över tid och hur förändringar gällande social aktivitet, socialt stöd, ekonomi och rörelseförmåga under denna tid påverkar upplevelsen av ensamhet. Samband undersöktes med hjälp av bivariata analyser och logistiska regressioner.
Att förstå det mångfacetterade åldrandet fordrar ett iakttagande av många omständigheter eftersom det handlar om samspel mellan olika faktorer. Vissa aspekter är knutna till individen, andra till närmiljön eller de samhälleliga förutsättningarna. Ett komplicerat samspel där många faktorer spelar in men också öppnar för många möjligheter. Kapabilitetsmodellen som utgör denna studies teoretiska ramverk hjälper oss att fånga in dessa omständigheter och förstå samspelet bättre.
Studien visar bland annat hur äldres sociala aktivitet, sociala stöd, ekonomi och rörelseförmåga förändras över tid. De största förändringarna sett över tioårsperioden framträder gällande social aktivitet som minskade och rörelseförmåga som försämrades. Undersökningen visar en betydande ökning av upplevd ensamhet mellan år 2004 och 2014. Minskning i rörelseförmåga kan tydligt associeras till känslor av ensamhet. Att ha någon som står en nära och att kunna röra sig utan hinder visar sig i studien betyda mycket för den hälsa och det välmående som enligt forskning kan relateras till upplevelser av ensamhet. Även social aktivitet visar samband med ensamhet 2004, än mer 2014, bibehållen social aktivitet är viktigt för att vi ska må bra. Ur ett kapabilitetsperspektiv visar resultaten att det är viktigt att skapa förutsättningar för den äldre samhällsmedborgaren att överbrygga begränsningar i den egna rörligheten, samt att kunna fortsätta vara socialt aktiv för att hålla de negativa konsekvenserna av upplevd ensamhet på avstånd. De visar också att socialt stöd är mycket viktigt för människan och relativt konstant för de flesta.
Det sociala arbetet behöver nyanseras
Äldre är en växande, bred och heterogen grupp med skilda behov och det sociala arbetet behöver utvecklas och nyanseras för att möta människan i dennes kontext. Undersökningen visar att minskad rörelseförmåga har ett tydligt samband med upplevd ensamhet. Insikt härom manar till forskning om förebyggande, behandlande, rehabiliterande och smärtlindrande åtgärder kring fysiologiska faktorer hos äldre, som exempelvis artros. Studien lyfter också in samhälleliga aspekter. I ett kapabilitetsperspektiv vilar ansvar på såväl politiska ställningstaganden och beslut som på det sociala arbetets praktik. Det innefattar exempelvis utformningen av den offentliga miljön eller av bostadsområden, tillgång till service, kollektivtrafik, stöd till socialt utvecklingsarbete med fokus på exempelvis aktiviteter och mötesplatser samt uppsökande verksamhet.
Studien utgör förhoppningsvis ett bidrag till kunskap som kan ligga till grund för utveckling inom dessa områden, för att bygga den välfärd som ger varje individ möjlighet att leva ett värdigt och värdefullt liv.
