Vad händer med adoptionerna efter utredningens kritik?

Debattens vågor har gått höga efter att regeringens särskilda utredare Anna Singer presenterade Adoptionskommissionens förslag. Utredningen, som bekräftar att det förekommit brott mot mänskliga rättigheter, kan vara startskottet för framtida lagändringar, men ingenting förändras här och nu. Den internationella adoptionsverksamheten fortsätter och kommunerna ska genomföra medgivandeutredningar och erbjuda föräldrautbildning.

Myndigheten för familjerätt och föräldrastöd, MFoF, är tillsynsmyndighet för adoptionsfrågor. Myndigheten tar inte ställning till kommissionens förslag att helt stoppa förmedling av internationella adoptioner, det ser man som en politisk fråga. Tommy Marksén, avdelningschef för adoption vid MFoF, konstaterar att de fortfarande inte till 100 procent garantera att det aldrig förekommer något oegentligt i ett enskilt ärende.

– Vid ansökningar om auktorisation tittar vi på ländernas system i stort, barnskydd, korruption och många andra områden. Men systemet bygger också på tillit till ursprungsländerna, säger Tommy Marksén.

De internationella adoptionerna är i dag få. I dag har adoptionsorganisationerna auktorisation för 7 länder, jämfört med 37 länder när det var som flest 2009 och nder 2024 genomfördes 53 adoptioner jämfört med 1 008 barn år 2002. Utvecklingen speglar en internatinell trend och har pågått under flera år.

– Det gör det svårt för kommunerna att bygga och behålla kompetens, säger Tommy Marksén.

Ett sätt att ytterligare stärka rättsäkerheten menar han är att MFoF tar över socialnämndens ansvar att i varje enskilt ärende pröva om adoptionsförfarandet får fortsätta när ursprungslandet har föreslagit ett visst barn för adoption.

– Det skulle också ge oss möjlighet att stoppa adoptioner som inte uppfyller lagkrav och konventioner innan de genomförs, säger han.

Tommy Marksén, avdelningschef för adoption vid MFoF. Foto: Press

Tidiga trauman av adoptionen kan påverka livslångt – för det lilla barnet, tonåringen, när man får barn, när adoptivföräldrarna dör och när man blir äldre. MFoF menar, precis som adoptionskommissionen, att det behövs ett nationellt resurscentrum.

– Det är viktigt med stöd genom livets alla faser och att yrkesverksamma som möter adopterade har kunskap om hur tidiga trauman kan påverka, säger Tommy Marksén.

I dag är kommunerna enligt lag skyldiga att erbjuda stöd till internationellt adopterade och adoptivföräldrar men på många håll saknas adoptionsspecifikt stöd.

Sedan 2020 erbjuder MFoF också stöd till den som vill söka sitt ursrpung och ett särskilt samtalsstöd för adopterade och adoptivföräldrar. Det ges digitalt, via telefon eller fysiskt, beroende på var man bor.

– Det är inte alla som känner till detta stöd och att det är gratis, säger Tommy Marksén.

Marlene Alander är legitimerad psykoterapeut och sjuksköterska och driver Apoteksgården som sedan fem år har uppdraget från MFoF att tillhandahålla det adoptionsspecifika samtalsstödet.

– Vi ger samtalsstöd, inte behandling, och för många räcker det. Några har gått hos oss i två år. Men vissa behöver psykoterapi och det borde finnas mer av det framöver, säger Marlene Alander.

I samtalsstödet är det viktigt att matcha rätt terapeut med rätt klient.

– En del vill prata med någon som också är adopterad för att spegla sig, andra vill hellre möta någon utan den erfarenheten. Viktigast är att samtalen känns trygga och relevanta.

Marlene Alander är legitimerad psykoterapeut och sjuksköterska. Foto: Privat

Många adopterade söker stöd i livsfaser som föräldraskap, vid sjukdom, separation eller förlust.

– När du själv får barn, men inte kan fråga din egen mamma om råd, eller när dina adoptivföräldrar blir gamla – då kan existentiell ångest väckas. ”Har jag ansvar för dem? Vill jag ens ta hand om dem?” Det kan också leda till konflikter med syskon som inte är adopterade.

Den större gruppen adopterade är i medelåldern idag. Deras barn, andra generationen, erbjuds varken ursprungssök eller samtalsstöd.

– Det tycker vi behöver utredas vidare. Ett framtida resurscentrum, som föreslås av utredaren, skulle kunna inkludera det, säger Tommy Marksén på MFoF.

Marlene Alander ser hur obearbetade erfarenheter ibland förs över till nästa generation.

– Ett outtalat anknytningstrauma kan påverka barnen och mönster gå i arv.

Det är avgörande menar hon är att vi vågar tala om adoptionens verkliga villkor.

– En adoption kan bara ske om ett barn förlorat något livsavgörande – sin anknytningsperson. Den förlusten är en traumatisk sorg och när du vet att det viktigaste kan försvinna, då får du hitta andra sätt att överleva. Det måste adoptivföräldrar förstå.

Existentiella överlevnadsstrategier är ofta osynliga men kraftfulla. Ett barn kan till exempel lära sig att vara ständigt glatt för att bli älskat, eller att inte knyta an för att skydda sig. Något som kan funka när man är liten, men senare i livet får det ofta motsatt effekt. Forskning visar till exempel att adopterade generellt har svårare att bilda familj.

– Många adopterade bär på en känsla av att ha blivit övergivna, även om de har vuxit upp i kärleksfulla miljöer, berättar Marlene Alander och fortsätter:

– Samtidigt är inte alla adopterade arga och vi behöver lyssna på hela bredden.

Ilska kan bottna i sorg och behov av att förstå sin historia. Ibland kan ilskan riktas mot adoptivföräldrarna och även deras behov av stöd har uppmärksammats av utredningen.

– Från att ha setts som att man gjort något gott har det för en del blivit skambelagt att vara adoptivförälder. Det är svårt att prata om, men vi måste göra det, säger Marlene Alander.