Sara tvingas säga upp sig – skulle helst jobba kvar i hemtjänsten

För sex år sedan kom Sara från Bosnien till Sverige. Hon var 17 år och bodde tillsammans med sina föräldrar som också kommit till hit och beviljats tillfälligt uppehållstillstånd.

– Jag började skolan för att lära mig svenska, men när jag fyllde 18 år sa Migrationsverket att jag måste börja arbeta, vilket jag gjorde. Jag fick arbetstillstånd i två år och kravet var en lön på minst 13 000 kronor, säger Sara ­– som egentligen heter något annat.

Sedan dess har hon arbetat och har i dag en lön på 22 800 kronor inom hemtjänsten i Finspång

– Jag trivs med mitt arbete, jag tycker om att hjälpa människor. Det är främst de äldre jag hjälper som lärt mig svenska. Först var jag blyg men de har hjälpt mig så mycket. Jag vill också studera till undersköterska, men det blir nog inget med det.

Sara har nämligen tvingats säga upp sig från sitt arbete. Regeringens skärpta inkomstkrav för arbetstillstånd har tvingat henne att i stället söka ett arbete med högre lön för att hon inte ska tvingas lämna landet. Och det är inte bara Sverige hon då tvingas vända ryggen, utan även sina föräldrar som fått uppehållstillstånd och hennes make som har ett förlängt arbetstillstånd som gör att han får stanna i åtminstone två år till. Hans lön är tillräckligt hög.

– Migrationsverket sa till mig att jag nu måste ha en lön på 28 400 kronor för att få förlängt arbetstillstånd, sist jag sökte var det 13 000 kronor. Min arbetsgivare kan inte höja min lön med 5 600 kronor, så nu måste jag tacka ja till ett städjobb där de sägs kunna erbjuda mig lönen som krävs. Men jag vill arbeta i hemtjänsten, jag vill studera till undersköterska och har precis tagit körkort.

Reglerna är tydliga och inte förhandlingsbara. Sedan den 1 november 2023 krävs en lön som uppgår till minst 80 procent av aktuell medianlön, som i dag är 35 600 kronor.

– Jag har min familj här, jag vill inte tillbaka till Bosnien. Det är inte ens alla svenskar som har 28 480 kronor i månaden, säger Sara.

På hemtjänsten i Finspång är uppgivenheten stor. Jasmine Wallin som är Saras chef står inför en svår situation.

– Sara kom till mig häromdagen och sa att hon måste byta jobb inom några veckor för att komma upp i en högre lön. Hennes oro var att jag inte skulle släppa henne eftersom hon har tre månaders uppsägningstid, men det är klart att jag gör, säger hon och fortsätter:

Jasmine Wallin. Foto: Privat

– Samtidigt står vi på enheten inför en annan kris, vi tappar inom kort en heltidsarbetare och att hitta en lika bra anställd som Sara är inte enkelt. Det är svårt nog att rekrytera personal till hemtjänsten som det är.

Har ni möjlighet att höja lönen?

– Nej, jag lyfte det med min chef och hon konstaterade att det här är ett problem som vi kan komma att drabbas mer av framöver. För vi kan inte höja lönen med 5–6 000 kronor. Det skulle bli skevt för andra som jobbar här. Vi har inte heller ekonomi i kommunen som det är i dag, det skulle inte gå ihop, säger Jasmine Wallin.

Hennes frustration är tydlig, både utifrån rollen som chef och som medmänniska. För samtidigt som hon tycker att situationen som Sara står inför är förfärlig så är det också ett faktum att arbetsplatsen investerat både tid och energi i en anställd, för att se allt raseras när reglerna ändras och kraven blir hårdare.

– Det blir att straffa personer som bidrar till svenska samhället genom sitt arbete. Det skulle kunna innebära att ganska många som arbetar inom hemtjänsten i Sverige inte kan arbeta i branschen.

Även om Sara får en lön på 28 400 kronor är det heller inte säkert att hon skulle få stanna i Sverige någon längre tid. I en utredning beställd av regeringen lyder ett förslag nämligen ”för att ett arbetstillstånd ska kunna beviljas ska utlänningens lön uppgå till minst medianlönen”. Alltså ytterligare 7 200 kronor högre lön än vad Sara kanske skulle få om hon bytte jobb och började som städare.

Anders Barane, utredare vid Sveriges kommuner och regioner konstaterar att osäkerheten kring regelverket påverkar viljan att rekrytera personal från länder utanför EU.

– Som arbetsgivare vill man inte göra några stora insatser för att attrahera och rekrytera personer från länder utanför EU just nu. Inte ens för tjänster där lönen uppfyller dagens lkrav, för man vet inte hur regelverket kommer bli i framtiden, säger han.