2,5 år har gått sedan Socionomen senast träffade Kristin, då Ingela, Jansson. I ryggen hade hon en lång fängelsevistelse i Kalityfängelset i Etiopien, framåt hägrade ett liv inom socialt arbete. Vi tog kontakt för att höra hur det gått sedan dess.
2021 skrev vi om Ingela Jansson som i åtta år satt fängslad i det ökända Kalityfängelset i Etiopien. Hon berättade om ett liv kantat av kriser och tragedier, om trasiga relationer och om kriminalitet.
När Socionomen träffade henne hade hon precis släppt en bok om sina erfarenheter, ”Mina åtta år i Kality”, och börjat studera till socialpedagog. Hon jobbade även som sysselsättningshandledare i socialpsykiatrins dagliga verksamhet.
LÄS OCKSÅ >>> Här finner du vår första intervju med Kristin Jansson
Nu har fler år passerat och Kristin, som är hennes andranamn, har hunnit med mycket på kort tid. Inte minst vad gäller studier och jobb.
– Det har gått bra. Jag är färdigutbildad socialpedagog i dag. Under mitt sista utbildningsår fick jag också jobb på en skola i Stockholm. Det fanns en elev där som hade särskilda behov och som bara pratade amhariska (som man pratar i Etiopien, reds anm). Eftersom jag pratar det flytande, och dessutom hade börjat fundera på att jobba inom skolan, så tänkte jag att det passade mig bra.
Parallellt med detta fortsatte hon sedan med studier inom motiverande samtal, med KBT som inriktning.
– Jag har märkt att jag är ganska duktig på stödsamtal så det har blivit att jag har fokuserat på det, säger hon.
2022 blev hon fast anställd som socialpedagog på skolan och nu under hösten har hon avancerat till skolkurator. Fortfarande på samma skola. Hon beskriver det som ett drömjobb.
– Det var hit jag ville komma med mina utbildningar. Det här är det bästa jag har gjort. Jag älskar mitt jobb. Det kan såklart vara känslomässigt svårt, till exempel att se barn som far illa. Men man får försöka lära sig att hantera det.
Kristin Janssons bok ”Mina åtta år i Kality”. Bild: Forum
Annars lever Kristin Jansson ett lugnt liv tillsammans med sin man. Det är inga stora förändringar som skett. Familjen har skaffat katt, säger hon och skrattar, ibland föreläser hon men inte särskilt ofta. Och så har hon och hennes man blivit kontaktfamilj för två barn.
– Vi finns där och är ett stöd under vissa helger och lov. Det känns fint tycker vi, att få vara med och hjälpa.
Hur bär du med dig tiden i Kality-fängelset i dag?
– Det finns en del utmaningar med att ha varit med om så otroligt mycket och haft så stora problem, riktiga problem som jag kallar det. Jag kan ibland behöva anstränga mig när jag hör om världsliga bekymmer som människor berättar om, saker som händer i relationer till exempel, på arbetsplatser, i familjer.
Hon fortsätter:
– Ibland kan jag tänka att ”det där är inget problem, kan vi fokusera på livet i stället”. Inte med barn, där kan jag tvärtom vara överbeskyddande, men när det gäller vuxna. Det måste man ju såklart se upp med så man inte trampar någon på tårna.
Vad har du för planer framåt?
– Jag har inga stora mål faktiskt, jag är ganska till freds. Jag vill ta hand om mitt jobb, fortsätta utvecklas, ta vara på hälsan och ta vara på relationer. I framtiden skulle jag också vilja komma närmare naturen.
