Sprängladdningar i bostadsområden och dödsskjutningar på öppen gata. Kraftsamling pågår mot den organiserade brottsligheten. Så här arbetar socialtjänsten med den som är grovt kriminell.
- Även om jag är handlingskraftig när det kommer till krissituationer och varit med vid flera, däribland terrordådet vid Drottninggatan, så påverkas man av de stödsamtal som man genomför med drabbade människor. Det är klart det ger en erfarenhet men det ger också känslomässiga spår när man vet att folk har dödats.
En vecka senare briserade ytterligare två kraftiga sprängladdningar i Stockholm, nu i stadsdelarna Kista och Husby. Förödelsen var stor och flera familjer tvingades evakuera sina hem mitt i natten. När Socionomen talar med såväl socialjouren som ansvariga vid socialtjänsten i Rinkeby-Kista, framgår det att arbetssättet nästintill är identiskt med det som genomfördes på Östermalm.
– I området bor en större andel personer som flytt undan krig och som lider av posttraumatisk stress, flera av vilka chockats svårt av explosionen. Sedan har vi boende som tvingats evakuera från sitt hem i flera veckor och som inte har hemförsäkring eller ekonomi för oförutsedda utgifter och därför behöver söka ekonomiskt bistånd. Andra behöver hjälp att få hemtjänst till sitt tillfälliga boende eller mediciner som blivit kvar i hemmet, säger Sara Ideström krisstödssamordnare och biträdande enhetschef vid Ungdomsenheten.
Sara Ideström berättar att de som arbetar med krissituationer inom socialtjänsten är vana att möta människor i kris. Men även dessa medarbetare kan vara i behov av handledning och debrefing.
– Även om jag är handlingskraftig när det kommer till krissituationer och varit med vid flera, däribland terrordådet vid Drottninggatan, så påverkas man av de stödsamtal som man genomför med drabbade människor. Det är klart det ger en erfarenhet men det ger också känslomässiga spår när man vet att folk har dödats. Sedan sätter det igång många känslor inom en när man befinner sig i en hotfull situation då man för stunden inte vet om man är säker, säger Sara Ideström.
Hjälp till avhoppare
Samtidigt som landets socialtjänst arbetar med att stödja den som drabbas av våldet, pågår ett intensivt arbete tillsammans med landets grovt kriminella. Flera av dem fruktar för sina liv och vill hoppa av.
Socionomerna Anna Kosztovics och Julia Kjellbom arbetar båda inom Malmö stads konsultationsteam, den del av socialtjänsten som hjälper den som vill hoppa av kriminaliteten och har en hotbild över sig. Vilka åtgärder som kan komma att vara aktuella beror på person och behov. För många handlar det om hjälp med boende med stöd, hur långt utanför Malmö styrs av hotbildens karaktär. Det kan även handla om missbruksvård eller hjälp in på arbetsmarknaden.
– Men vi kan inte sätta in någon arbetsmarknadsåtgärd i Malmö om någon har en akut hotbild mot sig, vi kan inte utsätta en arbetsplats för det. Vi är också tydliga med att den som vänder sig till oss inte kan fortsätta begå brott och måste sluta med eventuellt missbruk. Den motprestationen är något som klienterna inte tycker är konstigt, säger Anna Kosztovics.
Förmågan att hålla fast vid sin motivation att hoppa av är generellt större ju äldre personerna är. Ofta är beslutet kopplat till en akut händelse i form av hot eller våld.
– Men i en del fall kan det handla om exempelvis en förälder som är sjuk i cancer, att man vill visa sin förälder att man bättrade sig mot slutet, säger Anna Kosztovics.
- Vinsten med att de här personerna hoppar av är stor för hela samhället liksom för individen. Samtidigt är polisen tydlig i det här arbetet. De säger att begår du brott så måste vi bura in dig, men vi tycker det är mycket roligare att träffa dig om fem år när du går med en barnvagn.
Även om motivationen finns så sitter gamla vanor djupt i vissa fall. En del klienter är inledningsvis negativt inställda till att polisen är med på mötet.
– Vi kräver ett medgivande från klienten för att kunna bryta sekretessen och polisen är med för att kontrollera de uppgifter som framkommer. Med sin unika kunskap gör polisen en bedömning av den hotbild som klienten säger sig leva under, säger Anna Kosztovics och fortsätter:
– Att vi så tydligt arbetar utifrån hotbilden handlar om att det kriteriet stämmer överens med socialtjänstlagen vilken säger att en person som lever under hot ska få stöd.
Arbetar med grova brottslingar
Trots att personerna som konsultationsteamet arbetar med ofta begått grova våldsbrott, är rädslan ingen stor del i arbetet. Det menar Julia Kjellbom som arbetat i teamet i sex år.
– Vi har arbetat här i sex respektive åtta år och vi känner oss inte rädda. Samtidigt är vår enhet inte den enda delen av socialtjänsten som möter de här klienterna. Jämför man med de som arbetar på ekonomiskt bistånd så har de ofta en tuff arbetsmiljö.
På frågan om hur de bemöter kritiker som menar att kriminella ska sättas i fängelse och inte få ta del av bistånd av socialtjänsten för att hoppa av, blir svaret tydligt.
– Vinsten med att de här personerna hoppar av är stor för hela samhället liksom för individen. Samtidigt är polisen tydlig i det här arbetet. De säger att begår du brott så måste vi bura in dig, men vi tycker det är mycket roligare att träffa dig om fem år när du går med en barnvagn, säger Anna Kosztovics.
Foto: Fredrik Rubin
Konsultationsteamet ingår även i projektet ”Sluta skjut” som bygger på gruppvåldsintervention (GVI). En del i arbetet handlar om att tillsammans med polisen och kriminalvården regelbundet ha så kallade ”Call-ins”, möten under vilka personer ur stadens kriminella nätverk tvingas delta som en del i frivården.
Deltagarna agerar på så vis budbärare åt nätverken. Under mötet informerar polisen om myndigheternas nya arbetsmetod i vilken repressalier sätts in mot hela ens grupp om någon av dem skjuter eller begår annat grovt våldsbrott.
– Samtidigt blir budskapet helt av att vi också erbjuder hjälp. Det blir ett tufft budskap om konsekvenser för den mest våldsamma gruppen men vi vill samtidigt hjälpa, säger Anna Kosztovics.
Nära stöd i Göteborg
Till skillnad från Malmö har man i Göteborg stad valt att förlägga stödet till avhoppare i de fyra stadsdelar där behovet anses vara störst. En av dessa är Angered där verksamheten huseras inne i socialtjänstens kontor. Närheten till den miljö där klienterna lever liksom socialtjänstens övriga medarbetare är helt avgörande. Det menar socionomen Andreas Wetterberg, koordinator vid socialtjänstens verksamhet för personer som vill lämna kriminaliteten bakom sig.
– Ofta har vår målgrupp redan någon form av kontakt med socialtjänsten. Det kan handla om hjälp med boende eller missbruksproblematik medan somliga varit i kontakt med socialsekreterare sedan de var barn, säger Andreas Wetterberg.
Den typiska sökande är en ung man med tidig brottsdebut. Han är uppvuxen i ett särskilt utsatt område med skolmisslyckande och problematik i hemmet i bagaget. Andreas Wetterberg berättar att han och hans kollega arbetat länge i Angered och har god insyn i vilka personer som ingår i de kriminella nätverken. Med denna kunskap som bas kan de vara med i mötet mellan socialsekreterare och grovt kriminella.
– Ofta visar det sig att deras främsta behov är att lämna den kriminella miljön, snarare än det behov som klienten först sökte stöd för.
Liksom i Malmö bygger verksamheten på egen motivation. Men för att en klient ska möta Andreas Wettergren eller hans kollega, krävs inget omedelbart medgivande om att bryta sekretessen eller kontakt med polisen för att få sin hotbild bekräftad. Ett medgivande krävs först när en insats eller stöd kan komma att bli aktuell.
– Vi gör upp en vårdplan och tittar på hur den följs. Det kan i vissa fall vara att man återfaller i kriminalitet eller hamnar i fängelse, men då finns vi kvar om de fortsatt är motiverade. Det långsiktiga arbetet är helt avgörande, vi har följt folk genom fängelsetiden och där det fungerat att lämna kriminaliteten vid det andra försöket.
Andreas Wetterberg är tydlig med att den som är grovt kriminell inte får någon gräddfil till åtgärder. Samtidigt kan han och hans kollega hjälpa till med sådant som socialtjänsten sällan har möjligt till.
– Vi kan möta personer på andra platser än här på socialkontoret. Samtidigt kan vi bygga förtroendet mellan oss och klienten genom små handlingar. Det kan vara så enkelt som att samtala med dennes oroliga mamma.
Trots att arbetet bedrivs tillsammans med personer som rör sig i grovt kriminella miljöer där mord förekommer, är det endast i undantagsfall som han upplevt en hotfull situation.
– Vi arbetar utifrån frivilliga insatser med deras egen motivation som bas, så de har inte särskilt stor anledning att vara arga på oss. Samtidigt tror jag att många i dessa miljöer, även de som inte vill lämna kriminaliteten, ser det som positivt att möjligheten finns, säger Andreas Wetterberg.
När Socionomen ställer frågan till polismyndigheten huruvida de ser att våldet eskalerat eller flyttat till nya områden, väljer myndigheten att inte låta någon enskild anställd uttala sig utan istället stå gemensamt bakom svaret.
”Fenomenet med explosiva ämnen som vapen i dessa kriminella konflikter är relativt nytt och polisen ser en utveckling med större sprängkraft, stora egendomsskador och en risk att människor kan komma till skada. Sverige är i grund och botten ett tryggt land, och risken för oskyldiga att drabbas direkt av våldet är liten, men där en sprängning sker är dock risken stor att någon kommer till skada eller dör”, uppger polismyndigheten.
