Ingen ersättning i uppmärksammat vanvårds-ärende

Monica Crusner menar att detta inte hade behövts, om de aktuella anspråken under denna period hade kunnat drivas i vanlig domstol på det sätt Högsta domstolen nu menar att de ska göra.

– I klartext lurade alltså staten mina klienter att deras anspråk redan var preskriberande under precis den period som Högsta domstolen nu säger att anspråken inte var preskriberade. Detta är inte okej.

Enligt Monica Crusner kan domen möjligen förklaras av statsfinansiella överväganden. Domen kommer att bli vägledande för hundratals liknande ärenden runt om i Sverige.

– Det är väldigt många som berörs, och det hade kunnat bli väldigt stora anspråk på kommunerna.

Monica Crusner berättar att hennes klient är besviken men tapper.

– Hon säger så här: ”Det här var inget konstigt – det är ingen från någon domstol eller myndighet som någonsin har gjort några ansträngningar för oss.” Om det bara hade varit hennes case, och hon var den enda som var drabbad, tror hon att hon att hon hade haft bättre förutsättningar.

Bakslag i Högsta domstolen, alltså. Det betyder dock inte att Tina Robertssons och de andra före detta fosterbarnens kamp är över.

– Vi har just nu tio mål i de svenska domstolarna. Vi är beredda att ta alla våra klienter till Europadomstolen, som får avgöra om det funnits något effektivt rättsmedel i Sverige för att få skadestånd för sådana här brott mot mänskliga rättigheter.