Motivation och socialt stöd viktigt för att bryta ungas brottslighet

Flickor som lagförs för våld och hot mot tjänsteman, och pojkar som lagförs för rån, löper störst risk att fastna i återkommande brottslighet.
Det visar Brottsförebyggande rådets (Brå) senaste rapport ”Strategiska brott bland ungdomar på 2010-talet”. Tidig brotts­debut och en mer avancerad brottslighet än andra jämn­åriga är också vanligare bland unga som fortsätter att begå många brott.

– En viktig faktor för att unga ska sluta begå brott är motivation till förändring. Fokus i arbetet med unga i kriminalitet bör därför vara att hitta det som motiverar dem, säger Olle Westerlund, en av utredarna bakom Brå-rapporten.

Det är vanligt att ungdomar begår någon typ av brott innan de blivit vuxna. Däremot ger graden av brott många gånger en fingervisning om individens framtida brottslighet.

Brott som i större utsträckning kan kopplas till framtida brott, kallas för strategiska brott. Bland pojkar är rån det mest strategiska brottet, och bland flickor våld eller hot mot tjänsteman.
”Strategiska brott bland ungdomar på 2010-talet” är Brås tredje publikation om strategiska brott sedan 2000. Kunskapen och publikationerna om vilka brott som är strategiska brott var ursprungligen tänkt som ett verktyg för socialtjänsten i sina bedömningar över vilka unga som riskerade en ogynnsam utveckling. Och även om de strategiska brotten genom åren ändrat karaktär, bekräftar studien tidigare resultat – de mest brottsaktiva ungdomarna begår många typer av brott, och brottsbeteenden, som senare i livet blir straffbara, börjar tidigt i livet.

– Ett gemensamt drag för de strategiska brotten är att de är mer avancerade än övriga brott som begås av andra jämnåriga, eftersom de tenderar att förutsätta mer hänsynslöshet. De unga som redan vid brottsdebuten lagförs för strategiska brott tar fler och större risker, säger Olle Westlund, i ett pressmeddelande.

En sak som sticker ut mot tidigare studier är den anmärkningsvärda överdödligheten bland de så kallade högaktiva lagöverträdarna. Bland kvinnorna är överdödligheten 25 gånger större än förväntat, och bland män är 11 gånger större. Drygt hälften har avlidit till följd av förgiftningar och överdoser.

”Det här visar på vilka tragiska konsekvenser ett liv i kriminalitet medför – både för samhället och för individen. Det gäller inte minst för kvinnor där kriminaliteten är ett större normbrott.”

För unga som hamnat i kriminalitet finns det olika faktorer som kan underlätta eller försvåra möjligheten att sluta begå brott. Att upphöra med kriminalitet är ofta en längre process, där det krävs olika typer av stöd, beroende på var i processen personen befinner sig och vilka hens drivkrafter är.

Enligt rapporten är individens motivation till förändring a och o – och att motivationen uppmärksammas av omgivningen.

Samspelet mellan egen motivation och socialt stöd är viktigt för att bryta ungas negativa brottsspiral. Foto: Getty Image

En viktig utgångspunkt för upphörandeprocessen är därför att praktiker uppmärksammar tecken på att den unga börjar omvärdera sin situation. Positiva tecken kan vara att individen påverkas av pådrivande faktorer som är förknippade med negativa sidor av den kriminella livssituationen. Eller lockande faktorer, som en önskan om att ha tillitsfulla relationer med familjemedlemmar, icke-kriminella kamrater eller prosociala vuxna.

– Fokus i arbetet med unga i kriminalitet bör ligga på att hitta det som motiverar dem, och stärka deras kapacitet att nå dit. Motivation och socialt stöd samspelar och hur bra de samspelar spelar stor roll för kapaciteten att förändra och förändras, säger Olle Westerlund.

Ladda ner och läs rapporten i sin helhet här

Omständigheter som underlättar eller försvårar upphörande av brott hos unga

Underlättande omständigheter: Stigande ålder, psykologisk mognad, ett icke-kriminellt umgänge i form av laglydiga kamrater, partnerskap eller föräldraskap och olika typer av prosocialt deltagande (skola, idrottsföreningar, ideellt arbete och liknande).
Rutinförändrande händelser som anställning, flytt till annan stad eller annat bostadsområde.

Försvårande omständigheter: Problematisk skolgång, utanförskap, kriminellt umgänge, eget missbruk, psykisk ohälsa och neurologiska sårbar­heter. Rutinförändrande händelser som frihetsberövning genom häktning eller fängelse­straff, att själv bli utsatt för brott, att närstående tar avstånd ifrån en, att man är nära att dö eller att en närstående avlider. Enligt forskningen kan sådana händelser även leda till att individer omvärderar sin livssituation och vill ha en positiv förändring. Källa: Brå