Karin, som egentligen heter något annat, befinner sig under hösten på en semesterresa vid Medelhavet när hon upptäcker att hon har ett missat samtal och ett meddelande på sin telefon. Det visar sig vara en socionomkonsult som sökt henne gällande en orosanmälan om hennes barn.
– När jag en stund senare får kontakt med konsulten berättar hon att en mamma som har barn på samma förskola som jag har reagerat på hur jag hanterat mina barn, berättar Karin.
Anmälaren ska ha reagerat på hur Karin ”tagit i barnen”. Anmälaren säger sig också känna en granne till Karin som i sin tur uppgett att det ofta skriks inifrån Karins bostad.
Hur reagerade du när du fick reda på det här?
– Det tog ungefär en halvtimme innan jag kom i kontakt med konsulten och under den tiden hann jag bli jätteorolig. Mina barn var inte med mig på semestern så jag blev ju först rädd att det hänt dem något.
– När jag sedan fick informationen från konsulten blev jag mest bara ledsen. Jag visste ju att det inte stämde, det fanns ingen sanning i det.
LÄS OCKSÅ >>> Knivskuren socialsekreterare var rädd för klienten
Karin förstår att det handlar om en falsk orosanmälan. Tiden innan har hon arbetat med två svåra ärenden som båda utmynnat i att vårdnadshavarna fått sina barn placerade enligt LVU. Hon misstänker att orosanmälan går att koppla till något av dessa två ärenden.
Detta är också bara början ska det visa sig. Efter avslutat samtal med konsulten hinner det bara gå några timmar innan Karins telefon ringer igen. Det har inkommit en ny orosanmälan.
– Den här gången är det mer urspårat. Anmälaren har sannolikt googlat mig och sett att jag är aktiv i en förening för barn och menar att jag är svår, att det är många som uppfattar mig som psykopatisk och att jag inte kan läsa av människor, säger Karin.
Vad fick det här för konsekvenser för dig och din familj?
– Konsulten ringde upp mina barns pappa och pratade med honom. Han kunde bekräfta att det inte fanns några som helst belägg för det som anmälaren påstod, så ärendet lades ner samma dag.
Karin är inte ensam. En Novus-undersökning som gjorts på uppdrag av Akademikerförbundet SSR visar hur omfattande problemet med falska orosanmälningar är. Av de nära 2 700 socialsekreterare som svarat uppger två procent att de utsatts för en falsk orosanmälan, och tolv procent att de har en kollega som utsatts.
För Karin och hennes arbetsplats var det dags igen redan senare under hösten. En kollega till Karin får en orosanmälan riktad mot sig kopplad till dennes barn. Då blir det också tydligt för Karin vem som anmält henne själv, eftersom det finns gemensamma nämnare med anmälningarna mot kollegan.
Några konsekvenser för anmälaren blir det inte eftersom orosanmälan gjorts anonymt. Så bör det generellt också fungera, menar Karin.
– Det är ju svårt, men man måste kunna göra en anonym anmälan. Det blir jättedumt om det skulle tas bort. En person som till exempel träffar sina grannar dagligen måste kunna göra en anonym anmälan om det finns en oro för att barn far illa.
Däremot behöver landets socialtjänster arbeta upp en beredskap för att kunna hantera den här typen av situationer, menar hon. På hennes arbetsplats upplever hon att situationen hanterats bra.
– Rutinen är att det tas in en konsult från en annan enhet, som inte jobbar med oss annars. Sedan fattar en enhetschef beslut i ärendet. Det tycker jag är bra, då blir det inte ens närmaste kollegor man behöver prata med. Det skulle kännas kladdigt.
Situationen på Karins arbetsplats har ännu inte lugnat ner sig. Tvärtom. Dagen innan intervjun fick en tredje kollega på enheten en orosanmälan emot sig.
– Nu är det faktiskt lite jobbigt. Vi är ett team på sex socialsekreterare och nu har alltså tre av oss drabbats.
