Gulistan Kavak vill synliggöra det osynliga funktionshindret

Första delen i Gulistan Kavaks bok är självbiografisk. Här berättar hon om hur hon som barn fick följa med sin pappa till läkaren och vara den som fick ansvaret att förmedla ett tungt sjukdomsbesked. Och om besöket på kvinnokliniken tillsammans med sin mamma, där gynekologen konstaterade att mamman hamnat i klimakteriet. Hon förstod inte att hennes föräldrar var analfabeter där och då, eller hur avvikande det hade varit att följa med sina föräldrar på läkarbesök.

Först som yrkesarbetande socionom drabbades hon av hur utbredd okunskapen om analfabetism är i Sverige.

– Jag har jobbat som socionom både på skola, Brottsofferjouren, Kriminalvården och inom socialtjänsten. Ingenstans pratar man om analfabetism trots att man träffar både vuxna och barn till analfabeta personer. Det är inte heller ett populärt forskningsområde inom det fält jag arbetar och det är inget man tar upp på socionomutbildningen. Vi behöver prata om och uppmärksamma den här gruppen, därför var boken nödvändig.

Gulistan Kavaks föräldrar växte upp i en by i Kurdistan, ett litet jordbrukssamhälle som saknade skola. Till Sverige kom de 1990 efter att ha flytt från oroligheter och krig.

– Mamma var gravid med mig och vi kom hit med hjälp av människosmugglare. De erbjöds SFI men pappa var svårt sjuk. Han blev torterad, det var därför vi flydde. Mamma hade kapacitet att lära sig svenska men mycket tid gick åt att hjälpa pappa.

Familjen gick på försörjningsstöd och för att slippa beroendet av socialtjänsten hittade man en annan lösning för familjen.

– Mamma blev anhörigvårdare åt pappa. På så vis slutade mamma också gå i skolan.

I den andra delen av boken har Gulistan Kavak bland annat intervjuat handläggare från socialtjänsten som familjen hade på 90-talet. Hon har också pratat med husläkare och två grundskolelärare om hur det var att ha familjen som patient och klient. I den tredje delen presenterar Gulistan Kavak statistik från Statistiska Centralbyrån och PIAAC , som står för Programme for International Assessment of Adult Competencies, och är den största internationella undersökningen om vuxnas färdigheter som någonsin genomförts.

– Den visar bland annat att 13 procent av den svenska befolkningen saknar tillräckliga kunskaper i att läsa, skriva, räkna och problemformulering, för att klara sig i samhället. I gruppen ingår både folk som aldrig gått i skolan, hemmasittare och personer som inte har kapacitet av olika skäl.

Trots att dina föräldrar var analfabeter har det gått bra för dig och dina syskon…

– Vi är sex syskon och alla har fått en högskoleutbildning. Det är lite speciellt och säkert avvikande. Men mina föräldrar hade en jättestor tillit till folks professioner. Om en lärare sa att det var viktigt att jag skulle läsa tio böcker, så såg de till att jag gjorde det. Har man själv inte gått i skolan, tror jag man värdesätter det på att annat vis.

Vem ska läsa den här boken?

– Alla som är intresserade men främst myndighetspersoner som stöter på analfabeter eller barn till analfabeter. Vi vet inte alltid orsaken till att folk inte lär sig att läsa och det går inte att peka ut en viss grupp eller nationalitet. Analfabetism pågår hela tiden och går inte att utrota. Därför är det viktigt att man har kunskap.

Hur kan vi som socionomer hjälpa?

– Våga fråga om folks utbildningsnivå. Fråga hur de vill få information – ringa, sms, mejl, ljudfil eller behövs det tolk? Fråga och ge information muntligt. Som kurator är det viktigt att fråga vårdnadshavare hur de vill ha information och aldrig använda sig av barn eller släkt för att tolka. På socionomutbildningarna ges ingen utbildning i analfabetism, där behövs en ändring. Jag tycker även att man kan prata om det här hemma. Berätta för sina barn att alla faktiskt inte kan läsa och skriva.

Vad säger dina föräldrar om boken?

– Mamma skojade och undrade om folk ens är intresserade av det här. Men säger: ”Vi är mycket stolta över er – trots att vi inte kunde hjälpa er med skolarbetet”.

GULISTAN KAVAK

 Ålder: 31 år

 Gör: Utbildad socionom, arbetar som skolkurator och läser en magister i socialt arbete

Aktuell: Med boken Analfabetism – det osynliga funktionshindret