Regeringens uppdrag till Folkhälsomyndigheten att se över arbetet med existentiell hälsa har väckt en hel del frågor. Vad menar man egentligen med existentiell hälsa?
Det första myndigheten gjorde var därför att kartlägga begrepp, aktörer och verksamheter som arbetar med frågan i Sverige. Den delen av arbetet redovisades i december.
Men den som väntat sig en definition av begreppet existentiell hälsa blev möjligen besviken. Någon sådan kom utredningen inte fram till. Däremot hittades vissa centrala perspektiv, såsom mening i livet och relationer – både till sig själv och sitt innersta väsen och till andra. Naturen var återkommande och känslan av sammanhang och att vara del av något större.
– Det sista särskiljer existentiell hälsa från allmänt psykiskt välmående, säger Emma Lindholm, utredare på Folkhälsomyndigheten.
LÄS OCKSÅ >>> Hur ska fler kunna finna meningen med livet?
– Det kanske inte heller är önskvärt med en definition. Då är risken att man också väljer bort vissa aspekter. Det är subjektivt och kan också ändras under livets gång.
Därefter gjordes intervjuer och man ut i en kampanj på sociala medier och frågade allmänheten vad som upplevs meningsfullt i deras liv. 1 700 svar kom in som finns sammanställda i rapporten.
– Det visar på att det finns ett stort intresse för att diskutera de här frågorna, säger Emma Lindholm.
Vad säger du om den kritik som framförts, bland annat av Torbjörn Tännsjö i DN som kallade existentiell hälsa för flum?
– Som myndighet är det vårt uppdrag att skapa goda förutsättningar i samhället för att diskutera de här frågorna. Det handlar inte om att ge sjukvården en ny uppgift utan det är ett hälsofrämjande arbete. Nu kan vi ta det här begreppet vidare in i det folkhälsoarbete vi redan arbetar med, säger Emma Lindholm.
LÄS OCKSÅ >>> ”Mening är som en krockkudde mot psykisk ohälsa”
