Den 1 december börjar den nya lagen om ökat informationsutbyte att gälla. Den innebär att uppgifter kan lämnas mellan myndigheter utan att sekretess till skydd för enskilda är ett hinder. Syftet med den nya lagen är att stärka samverkan för att motverka brottslig verksamhet, fusk och felaktiga utbetalningar.
I samband med detta höll justitieminister Gunnar Strömmer, äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje och socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall en pressbriefing om vad detta systemskifte innebär.
– Det här är det största socialpolitiska skiftet på över fyrtio år. När vi nu river sekretessen kan polis, skola och socialtjänst sitta vid samma bord och prata om samma unge, som kanske befinner sig i riskzonen för kriminalitet. Det är inte en dag för tidigt, säger Camilla Waltersson Grönvall.
Gunnar Strömmer menar dock att det inte kommer att räcka med ny lagstiftning, utan att det kommer krävas mycket från varje myndighet. Redan den 1 april infördes en ny lag som ger ett antal statliga myndigheter samt kommuner, regioner och skolor en skyldighet att både på begäran och på eget initiativ lämna uppgifter till Polismyndigheten och övriga brottsbekämpande myndigheter. Men den har inte fått full effekt, menar han.
– Det har inte direkt rasslat med massa ny information i systemet, utan myndigheter fortsätter hålla på information i stället för att dela med sig, vilket är helt ohållbart, säger han och fortsätter:
– När vi nu river sekretessen mellan samtliga myndigheter kommer det krävas en stor förflyttning; ledarskapsmässigt, kulturmässigt och arbetssättsmässigt för att lagen ska få full kraft. Vi i regeringen kommer följa den här förflyttningen väldigt noga.
Den nya bestämmelsen innebär att myndigheter inte har någon skyldighet att själva ta initiativ till att lämna ut uppgifter. Däremot blir de skyldiga att dela information när en annan myndighet begär det, under förutsättning att bestämmelsen är tillämplig. Den enda situation där en myndighet får avstå från att samarbeta och lämna ut efterfrågade uppgifter är om utlämnandet riskerar att störa verksamhetens ordinarie arbete.
Sekretess som rör hälso- och sjukvården ska dock inte få brytas – men däremot sekretess inom socialtjänsten.
Flera myndigheter varnar för att förändringen kan få långtgående konsekvenser och pekar på betydande risker att uppgiftsutlämnandet blir mer omfattande än nödvändigt, samt att det öppnar för stora intrång i den personliga integriteten.
Från fackligt håll är bland annat Akademikerförbundet SSR djupt kritiska till lagändringen och menar att det kommer slå hårt mot socialtjänstens verksamhet.
– Tilliten och förtroendet för socialtjänsten rubbas avsevärt med den här bestämmelsen. Hur ska en klient kunna vara hundra procent säker på att det som berättas stannar i rummet och inte delas vidare, till exempel till polisen? Risken blir att man inte vågar ta kontakt eller att man undanhåller information i rädsla för att det ska spridas vidare, säger Monica Engström, socialrättsjurist på Akademikerförbundet SSR.
Vad kan det innebära för den enskilda socialarbetaren?
– Syftet med lagen är att öka möjligheten till samverkan mellan myndigheter, vilket är bra, men det kan också skjuta socialtjänsten i foten. Klientens tillit och förtroende är det absolut viktigaste kapitalet. Socialsekreterare är skyldiga att dokumentera händelser och omständigheter som är av betydelse. Med den nya lagen kan det bli så att man blir noga att tala om för klienten, om den sitter på vissa typer av uppgifter, att den inte kan berätta allt, eftersom man är skyldig att föra det vidare. Det blir väldigt skevt.
Enligt lagförslaget får uppgifter inte lämnas ut om det finns starkare skäl att skydda det sekretessbelagda intresset än att offentliggöra informationen. Kritiker menar dock att det ofta är svårt för enskilda tjänstepersoner att göra denna typ av intresseavvägning.
– Det läggs mycket ansvar på den enskilde individen att bedöma. Det är dock positivt att en socialsekreterare kan göra en intresseavvägning, men jag har svårt att se att man kan neka om till exempel polisen begär ut en uppgift. De syften som anges i bestämmelsen är vida och medger ett omfattande uppgiftsutlämnande till annan myndighet. Vill en myndighet att känsliga personuppgifter ska lämnas ut kommer man alltid att kunna hitta skäl för det.
Vad händer om man vägrar dela uppgifter vidare?
– Det vet vi inte ännu. Vi behöver sätta oss in i detta och gräva vidare i frågan.
Monica Engström menar att den generella undantagsbestämmelsen i sekretesslagstiftningen kan få långgående konsekvenser när det gäller att arbeta lättillgängligt och förebyggande för att nå människor i behov av stöd.
– Det kommer försvåra hela omställningen att arbeta förebyggande, att nå utsatta människor tidigare och att motivera till förändringsarbete då det skadar tilliten. Socialtjänsten är också direkt beroende av information och uppgifter från klienter för att kunna göra väl avvägda bedömningar. Nu ökar risken för informationsunderskott vilket kan leda till att de beslut som fattas inte är relevanta, eller rent av felaktiga.
Hon poängterar att det redan i dag finns en rad sekretessbrytande bestämmelser, men att detta innebär ett långtgående avsteg från den nuvarande ordningen inom socialtjänsten.
– Det är väldigt omfattande. Jag tror faktiskt inte att vi kan föreställa oss hur omfattande det blir. För att socialtjänsten ska lyckas med sitt uppdrag måste man kunna värna enskilda personers integritet. Risken är stor att man nu kommer att misslyckas med det. Olika myndigheter har olika grader av sekretess, vissa har svagare än andra, och när uppgifter delas finns det risk för informationsläckage och att känsliga personuppgifter blir offentliga. För den som befinner sig i en utsatt situation kan det vara förödande.
