En ny socialtjänstlag beräknas träda i kraft 1 juli 2025. Den ska ersätta nuvarande lag och göra det enklare att få hjälp och sätta fokus på förebyggande insatser. I enlighet med den nya regleringen om kunskapskrav utökas professionens ansvar för uppföljning. Det förutsätter nya metoder och beslutsunderlag. Hur säkerställer vi att regeringens intentioner implementeras?
Socialvårdens framtida utveckling diskuteras av socialminister Sven Aspling 1971, med utgångspunkt i ett tio-punktsprogram. För ett halvt sekel sedan inleds således socialvårdens utveckling för demokrati, förebyggande metoder, medverkan i samhällsplanering, fortsatt satsning på generellt utformade insatser och främjande av social forskning för ändamålsenlig utveckling.
LÄS OCKSÅ >>> Tidslinje: Detta har drivit på utvecklingen av socialtjänstlagen
Även om kostnadsutvecklingen 1960–1972 gav underlag till socialministerns diskussion av klientdemokrati, bidrog den till viktiga tendenser. Reformarbetet gick ut på att säkra grundtryggheten. Den frivilliga hjälpformen kunde utvidgas till att förebygga en befarad arbetsoförmåga. Inom den socialpolitiska sektorn fanns en tydlig viljeansats till förebyggande insteg. Man sökte en reformering av socialvården utifrån en helhetssyn. Man sökte också svar på vilka faktorer som ger god kvalitet och vad som påverkar kostnadsutvecklingen.
Vikten av uppföljning och utvärdering av de sociala insatsernas värde för klienter/brukare och för samhället har betonats sedan bestämmelsen om god kvalitet infördes i socialtjänstlagen (1980:620). God kvalitet ska överensstämma med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Dagens lokaliserade förbättringsområden har betänkliga likheter och till synes märkbart sammanfallande inriktning med dåtida intentioner om prognostiserad socialvård. Även om man idag mer konkret kan urskilja kostnadsdrivande uppgifter, som exempelvis akuta och individinriktade insatser, på bekostnad av samhällspåverkande och gruppinriktade, har en hållbar socialtjänst funnits länge på agendan.
LÄS OCKSÅ >>> Snart är nya socialtjänstlagen här – men hur ska det gå?
Syftet med varje översyn har varit att ge socialtjänsten nya verktyg för omvärldens förändringar. Det gör även socialtjänsten till en stark maktfaktor i samhället.
Den offentliga välfärden står inför ständiga utmaningar. Åsikter och yttre omständigheter skiftar fort idag. Ska vi lära oss något av tidigare genomgångar och föregångarnas ansträngningar? Kunde socialminister Sven Aspling med sitt tio-punktsprogram, möjligen ha anat intentionernas räckvidd? ”Vi ska ha en socialvård som mer än nu inriktas på att förebygga sociala risker och otrygghet”.
Prognoser om minskade resurser och ökade krav från medborgare ställer idag socialtjänsten i Sverige under hård press. Behovet av målsättning har aldrig varit viktigare. Förebyggande arbete är mer angeläget för kommunerna än någonsin, med värde ur brukares, professionens, socialnämndens och det samhällsekonomiska perspektivet. Allt ska vara hållbart, enligt tidens mest använda mode-ord. Hjälpen ska ske i samråd med den enskilde.
Kanske har vi aldrig pratat så mycket om delaktighet som under 2020 talet. Ordet delaktighet, förekommer 88 gånger vid översynen av 2020 års lag men endast vid ett tillfälle till 2001 års lag. Samhället har andra dimensioner idag än för ett halvt sekel sedan och vi är övertygade om att socialtjänsten behöver förbättras.
De viktigaste frågorna idag handlar om hur regeringens intentioner integreras i socialtjänstens arbete. Man kan säga att det överlämnas till politikerna, det kommunala självstyret och professionen, att skapa normer samt fylla på svaren över människors förväntningar och behov. Ett nytt åtagande som förutsätter kvalitetsgranskning innebär indirekt en ambitionsnivåhöjning och det är upp till varje huvudman att tillsätta medel för lagens intentioner.
Den nya socialtjänstlagen är ett viktigt steg mot ökad professionalisering och konkretiserar nödvändigt samspel mellan forskare och praktiker. Luckorna behöver fyllas på med metodstöd och informationskanaler för att på så sätt bidra till en positiv, framåtsyftande diskussion för socialtjänstens möjligheter.
