Anställda på socialtjänsten i Skärholmen vittnar om att de känt sig pressade att av ekonomiska skäl ta hem placerade barn, som riskerar att återfalla i brott. Har det funnits en sådan press?
– Nej, jag är jätteledsen över att de har känt sig pressade. Det har absolut inte varit någon förväntan om att man ska avsluta placeringar på grund av ekonomiska skäl. Barn som har behov av insatser och placeringar ska givetvis vara placerade. Men jag har förstått att medarbetare har uppfattat det annorlunda, och det är oerhört olyckligt.
LÄS OCKSÅ >>> ”Om det inte får kosta pengar så kommer det att kosta liv”
Socialsekreterare på vuxensidan har fått i uppdrag att spara in på fem klienter vardera, enligt ett mötesprotokoll som Ekot tagit del av. Är det rimligt att av ekonomiska skäl spara in på klienter, till exempel genom att avsluta placeringar?
– Här tror jag att det har blivit ett oerhört stort missförstånd. Det som den här chefen har velat är att man ska jobba intensivare med ett fåtal personer, för att de ska komma ut i självständighet, helt enligt socialtjänstlagens intentioner. Att det sedan uppfattas bero enbart på att man ska spara pengar är också olyckligt.
Du säger ”enbart” spara pengar. Är ekonomin ändå en delförklaring?
– Vi har alltid skyldighet att se till att resurserna räcker till så många som möjligt, och är det så att man kan gå in och göra förändringar utifrån att den här personen ska komma ut i självständighet snabbare, blir en effekt kanske att det blir mindre kostsamt. Men huvudmotivet har varit att människor ska komma ut i självständighet och egen försörjning.
I det här mötesprotokollet står det enligt Ekot att det är bra om socialsekreterarna väljer ”de som har dyra placeringar, och funderar över vilket stöd de kan få från andra verksamheter, till exempel regionen.” Här verkar väl det ekonomiska motivet ändå vara starkt?
– Självklart, om det är en kostsam placering är det också mycket insatser, och att man då intensifierar arbetet där – det är det som är intensifieringen, tänker jag.
Har ni gjort någon analys av vad det kan få för konsekvenser när de här socialsekreterarna får i uppdrag att spara in på fem klienter vardera?
– Det här är ju ett arbete som den närmaste chefen följer upp hela tiden, och jag är övertygad om att man tittar på konsekvenserna i det dagliga arbetet. Man har ärendedragningar med gruppledare och enhetschef, och det är där som uppföljningen sker.
Källor har berättat för Socionomen om tystnadskultur på socialtjänsten i Skärholmen. En avhoppad chef berättar att hon får mejl från tidigare kollegor som säger att de inte vågar prata om de 26 socialsekreterarna som i ett öppet brev larmat om situationen i Skärholmen. Frågan tystas ned. Känner du igen bilden av en tystnadskultur?
– Absolut inte, och det är något som jag absolut inte vill ha i min organisation. Jag känner inte heller igen det, för under hela hösten har de här frågorna diskuterats. Så jag blir jätteledsen när jag hör det, och det är något vi måste se över och komma till rätta med. Att alla ska få rätt att göra sin röst hörd är oerhört angeläget, både för mig och för ledningen här i Skärholmen.
Vad kan det få för konsekvenser om personer som jobbar på socialtjänsten upplever den här tystnadskulturen?
– Risken är väl att man inte får berätta om sin arbetssituation eller saker som händer, och där har vi et jätteuppdrag att se till i vår linje att chefer uppmuntrar medarbetare att göra sig hörda.
Du sade att du tar allvarligt på upplevelsen av en tystandskultur, och att det är något ni måste komma till rätta med. Vad ska ni göra mer konkret?
– Vi har haft en dialog med de fackliga under hela hösten, och vi ser att vi har vissa förbättringar at göra i vår samverkansstruktur. Och där har vi tillsammans i vår förvaltningsgrupp tittat på kommunikation, och hur vi ska få arbetsplatsträffar att mer bli ett forum med fokus på medarbetarnas arbetsmiljö, och att det här sedan kommer upp i samverkansgrupper och, vid behov, i förvaltningsgrupper. Så det här är något som vi har uppmärksammat och satt igång ett arbete kring.
