Socionomens tidigare medarbetare Aron Landahl prisas

Hur var det att jobba för Socionomen?

– Jag upplevde att jag hade ett ganska stort förtroende från tidningen. Jag kunde experimentera och putsa på olika delar av mitt illustrationsarbete. Det var kul. Jag växte med den där tilltron och behövde inte vakta så mycket på min penna.

Det fanns också vissa utmaningar förklarar han, som gjorde att han ibland fick anstränga sig lite extra.

– Jag drog mig för att rita människor, eftersom jag sällan blev nöjd med resultatet. Men Socionomen är ju en ganska människocentrerad tidning, vilket gjorde saken lite intressant. Det blev att jag i stället ofta gjorde bilder som indirekt visade på mänsklig närvaro.

Han nämner ett exempel, en inköpslista som först visar ordinära inköp som ”gurka” och ”tomat”, skrivet i en prydlig handstil. Sedan dyker det plötsligt upp andra ord i en annan mer grovhuggen handstil, ”knark” och ”sprit”, följt av den prydliga varianten igen, ”plåster” med mera.

– Tanken var något slags indirekt drama som visade på ett medberoende. Jag tyckte att det var ett intressant sätt att arbeta på när det gäller berättande, säger han.

I samband med att Socionomen gjorde om sin form i början av 20-talet och att Aron själv började utforska ny mark så upphörde samarbetet.

– Då hade jag börjat arbeta mer med bilderböcker, så det blev ett avslut som passade båda på något sätt.

Här är några av de illustrationer som Aron Landahl gjorde till Socionomen: