Replik: Behövs utveckling inom flera områden för bättre stöd vid adhd och autism

Socialstyrelsens nationella riktlinjer stakar ut en väg för bättre vård och stöd vid adhd och autism. De bygger på forskning och erfarenhet från en stor mängd experter – den bästa tillgängliga kunskapen. Nu behövs tydliga satsningar från regioner och kommuner för att förbättringarna ska bli verklighet, i hela Sverige.

I sin debattartikel ”Låt inte riktlinjerna för adhd och autism skapa ännu ett stuprör” (230102) lyfter Kalle Dahlin viktiga utmaningar i vården och stödet till personer med adhd och autism. Vi välkomnar synpunkterna och delar bilden av att det behövs utveckling inom flera områden. Socialstyrelsens viktigaste budskap till regioner och kommuner är följande:

• Gör tidiga insatser – vänta inte på diagnos, men fördröj inte heller de neuropsykiatriska utredningarna.
• Samordna de många kontakterna – med hjälp av tydliga rutiner för samverkan.
• Prioritera sårbara grupper – till exempel personer med skadligt bruk och beroende av alkohol och narkotika.
• Höj kunskapen – personal i hälso- och sjukvården, elevhälsan och hela socialtjänsten behöver få utbildning om adhd och autism.
• Satsa resurser på både läkemedel och annan behandling – vid läkemedelsbehandling ska alltid flera insatser erbjudas.

Kalle Dahlin efterlyser bland annat mer detaljerade rekommendationer om socialtjänstens utredningsarbete och om samverkan. De nationella riktlinjerna ska dock hjälpa beslutsfattare och chefer att prioritera resurser på en övergripande nivå. De är en pusselbit i ett bredare samhällsuppdrag där många aktörer behöver arbeta tillsammans. Socialstyrelsens rekommendationer är aldrig heltäckande, och varje självstyrande region och kommun behöver implementera dem utifrån sina respektive förutsättningar.

Detta utvecklingsarbete kommer därför att se olika ut i olika delar av landet. En verksamhetschef i socialtjänsten behöver till exempel fråga sig: Vilka insatser i de nationella riktlinjerna erbjuder vi i dag, och vilka saknas? Vilka samverkansstrukturer i kommunen och regionen kan vi bygga vidare på, för att ge ett sammanhållet stöd till personer med adhd och autism? Hur kan vi stärka vår samverkan med skolan och hälso- och sjukvården?

Mattias Fredricson, enhetschef på Socialstyrelsen, svarar tillsammans med projektledarna Evelyn Andersson och Louise von Bahr, på debattartikeln från Kalle Dahlin.

De regionala samverkans- och stödstrukturerna (RSS) har också ett viktigt uppdrag att stödja samverkan, både mellan kommunerna i ett län och mellan kommunerna och regionen. En annan viktig aktör är Nationell samverkansgrupp för kunskapsstyrning i socialtjänsten (NSK-S).

För socialtjänstens utredningsarbete finns mycket material som kompletterar de nationella riktlinjerna, från både Socialstyrelsen och andra aktörer. Vård- och insatsprogrammet för adhd från 2021 ger konkreta anvisningar, råd och checklistor riktade till personal i socialtjänsten, hälso- och sjukvården och skolan, inte minst om samverkan.

Socialstyrelsen har också mycket utbildningsmaterial om adhd och autism för socialtjänsten, bland annat på webbplatsen Kunskapsguiden. Det kan användas i den kompetensutveckling som är nödvändig. Samtidigt håller vi med om att socialtjänsten behöver mer kunskapsbaserat stöd för metoder och arbetssätt. De nationella riktlinjerna är ett steg på vägen.

Även rätt kompetens i skolan är centralt. Rekommendationer direkt till skolan ingår inte i Socialstyrelsens uppdrag, men flera av våra rekommendationer till hälso- och sjukvården gäller även elevhälsan, som också bedriver hälso- och sjukvård. Vi ger dessutom en stark rekommendation om kompetensutveckling i elevhälsan, och flera övergripande rekommendationer om samverkan med skolan. För skolans pedagogiska arbete finns mycket stöd från bland annat Specialpedagogiska skolmyndigheten och Skolverket.

Socialstyrelsen kommer att utvärdera hur alla våra rekommendationer följs – inte bara de som vi följer upp med indikatorer. Utvärderingen kommer därmed att spegla läkemedelsbehandling och övriga insatser likvärdigt. Att vi har fler uppföljningsindikatorer för läkemedelsbehandlingar beror på att dessa går att mäta tydligt med data från register, till skillnad från till exempel de rekommenderade psykosociala insatserna. Vi planerar samtidigt att lägga till en indikator för tillgången till vård- och stödsamordnare, som Kalle Dahlin efterfrågar. Det vore också önskvärt med nationella kvalitetsregister i socialtjänsten, som i dag saknas.

Vi har nu tagit del av synpunkter på de nya nationella riktlinjerna och planerar att publicera en uppdaterad version i slutet av året. Vi hoppas att riktlinjerna bidrar till mycket nytt utvecklingsarbete i regioner och kommuner, så att personer med adhd och autism får allt bättre vård och stöd – enligt bästa tillgängliga kunskap.