Efter tre år med Barnkonventionen som lag ser Bris en oroande utveckling. ”Vi ser risker för en tillbakagång snarare än framsteg för barnrätten”, skriver Marie Angsell, sakkunnig socionom på Bris, i en debattartikel.
Marie Angsell. Foto: Peter Knutsson
Bris årliga enkät till Sveriges kommuner visar att det är långt ifrån självklart att man medvetet och strategiskt tillämpar barnrätten i alla kommunens verksamheter. Ofta begränsas den till de delar som uppenbart är till för barn i för- och grundskoleålder, så som idrotts- och fritidsverksamheter. Och många kommuner saknar ett strukturerat arbetssätt för att göra barn delaktiga i beslut.
Vi kan också se att övergripande beslut som rör barn inte alltid tas med beaktande av vad som är barnets bästa. Exempel är BUP-mottagningar och barnavårdscentraler som läggs ner, slås ihop, centraliseras och försvinner från de (ofta utsatta) områden där de tidigare funnits. Inom socialtjänsten utvecklas på många håll specialiserade enheter med avgränsade uppdrag, det med resultatet att barn och familjer med komplexa behov inte passar in någonstans. Den tänkta vinsten är effektivisering. Priset är ett ökat avstånd till de barn och familjer som verksamheterna är till för, att viktig samverkan mellan aktörer kring barnet försvåras, att systemet blir svårnavigerat och att barn faller mellan stolarna.
LÄS OCKSÅ >>> Debatt: Mer kunskap krävs för att skydda barn mot våldsutövande föräldrar
Mest oroande är en utveckling där vi ser risker för en tillbakagång snarare än framsteg för barnrätten – inte minst vad gäller samhällets barnsyn. Detta blev tydligt under valrörelsen. Debatten om hårdare tag och strängare straff lägre ner i åldrarna och tvingande åtgärder riktade mot vissa grupper av barn, hade en direkt barnrättsfientlig retorik. Flera av förslagen i den nya regeringens politik saknar barnrättslig analys och riskerar, om de genomförs, att kraftigt inskränka barns mänskliga rättigheter.
Förändringarna i samhällets syn på barn var det som möjliggjorde att barnkonventionen kunde bli lag: Att rättigheterna gäller varje människa under 18 år. Att varje barn har samma värde, rätt till liv och utveckling och att vara delaktig i de beslut som rör barnet.
Vi kan inte slå oss till ro utan måste fortsätta att noga följa utvecklingen, bevaka efterlevnaden av barnets rättigheter i förslag och beslut som berör barn på alla nivåer, såväl det enskilda barnet, grupper av barn och barn som samhällsmedborgare.
Läs mer
Filmtips: Norénskt julfirande i finsk arbetarklassmiljö
Mörkt, varmt och humoristiskt i Tia Kouvos debutlångfilm Family Tim...
