Under 1800-talet och en bra bit in på 1920-talet var det vanligt att barn utackorderades. Den fosterhemsförälder som krävde lägst ersättning var den som fick ta hand om barnet. Barn placerades ofta på gårdar, gärna hos barnlösa fosterföräldrar. Omkring 1970 rekryterades allt fler fosterhem i städerna, man såg nu med fördel på fosterhemsföräldrar med erfarenhet av barn, gärna tidigare fosterbarn eller sommarbarn.
Genom åren har fosterhemsbarn behandlats illa, i många fall utsatts för övergrepp, något regeringen bad om ursäkt för efter Upprättelseutredningen 2011. Svårigheten att rekrytera familjehem har ökat under senare år, vilket fått konsulentstödda familjehem att erbjuda sina tjänster med följden att kommunernas kostnader ökat.
SÅ HAR DET SETT UT GENOM ÅREN
1890–1920-tal: Barn utackorderades, de fosterhemsföräldrar som godtog lägst ersättning fick ta hand om barnet.
1902: Lagstiftning om fosterbarnsvård införs.
1926: Fosterföräldrars lämplighet börjar utredas, alla får inte ta emot barn.
1940-tal: Oro för att landsbygdens avfolkningen skulle leda till minskad tillgång till fosterhem.
1950-talet: Barnavårdkommittén menar att det är av största vikt att barn fick leva ett ”normalt hemliv” i fosterhemmet.
1970-talet: Andelen barn som placeras i fosterfamiljer i städerna ökar.
2018: Socionomens granskning visar att familjehemsbristen gör att barn tvingas bo i jourhem i flera år.
2019: Andelen konsulentstödda familjehem ökar vilket ”trissar upp priserna”.
1 januari 2020: Barnkonventionen blir svensk lag.
LÄS OCKSÅ >> Tema: Rekrytera familjehem del 1: Komplext pussel att matcha barn med rätt familjehem
LÄS OCKSÅ >> Tema: Rekrytera familjehem del 2: Vårdnadsöverflyttning – en väg till trygghet för utsatta barn
LÄS OCKSÅ >> Tema: Rekrytera familjehem del 3: Familjen Johansson matchades rätt – till sist
