Möt Magdalena el Sayed, socialsekreteraren som arbetar på polisstationen i Rinkeby. Fördelarna med samverkansmodellen är uppenbara och det nära samarbetet har lett till ökad förståelse mellan polisen och socialtjänsten.
"Jag tänker ibland: ”Men vad fan, ska det inte gå, ska vi inte kunna vända det här…” Frustrerande, men inte tröstlöst. Jag känner ändå att det vi gör är skitviktigt. Det är fantastiskt att få tillgång till de här människornas liv. Man får ta till sinnesrobönen: ”Acceptera det som inte går att förändra…”
Äldre, kriminella tonåringar är den svåraste gruppen att hjälpa, säger hon: å ena sidan har de hunnit djupt in i livsstilen, å andra sidan har de ännu inte mött dess värsta baksidor.
– Man bor hemma, saker rullar, mamma och pappa sköter mycket, man har inte blivit dömd eller fått skadestånd som man måste börja beta av. Det är först när man närmar sig tjugo som det börjar kännas, då man ska skapa sig ett eget liv, skaffa en egen lägenhet, abonnemang, lånelöfte, bil, familj – men då är man ju vuxen redan.
I många fall sker det också sammanbrott, berättar hon – ett eskalerande våldsbeteende som gör att de måste avbryta processen.
– Det är ett väldigt komplext arbete. Får vi full måluppfyllelse är det ”wow”, då känns det jättefint, men vi får nog vara glada också om vi når framgång i bara några delar. Det kan vara att vi stärker relationen mellan barn och föräldrar, eller att vi ser en ökad närvaro i skolan.
Visst kan det vara frustrerande när det inte funkar, säger hon.
– Jag tänker ibland: ”Men vad fan, ska det inte gå, ska vi inte kunna vända det här…” Frustrerande, men inte tröstlöst. Jag känner ändå att det vi gör är skitviktigt. Det är fantastiskt att få tillgång till de här människornas liv. Man får ta till sinnesrobönen: ”Acceptera det som inte går att förändra…”
Magdalena el-Sayed ser trots allt att jobbet gör skillnad. Sedan socialsekreterarna och polisen bättre förstått varandras skilda perspektiv och lärt sig att kommunicera finns egentligen inga nackdelar med samarbetet, säger hon. Att hennes lokalisering inom polishusets väggar skulle skapa någon rädsla hos ungdomarna har hon aldrig märkt av.
Fördelarna med samverkansmodellen däremot är uppenbara.
– Tack vare vår nära samverkan kan vi få fatt på behoven tidigare och därmed tillsätta insatser i ett tidigare skede.
Samtidigt måste man konstatera det uppenbara: våldsvågen fortsätter, också i Järvaområdet. Utvecklingen kan göra henne rädd, säger hon. Särskilt sedan hon fick barn för ett par år sedan.
– Jag kan tänka om min son: Måtte det gå bra för honom… För jag vet hur det kan gå, vad det finns för faror. För mig är det viktigt att ha koll på honom: att han har en fritidssysselsättning, att jag vet vilka hans kompisar är, att jag känner föräldrarna. Jag ser till att stärka upp runt omkring och bocka av riskfaktorerna. Sedan får man väl se om det räcker.
Magdalena el-Sayeds son är fyra år. Riktigt så tidigt kanske inte samhällets förebyggande insatser måste börja, men hon önskar att de sattes in tidigare än i dag. Och just nu diskuterar man i Rinkeby-Kista om de sociala insatsgrupperna skulle kunna ta sig an ännu yngre barn än trettonåringar.
– Vi har inte testat det än, men vi resonerar med barnhandläggare om konceptet. Vi har länge haft väldigt mycket fokus på dem som orsakar mest arbete, de som prioriterar sig själva åt oss, men det räcker inte om vi vill vända den här våldsutvecklingen.
VIKTIGA LIVSHÄNDELSER
2005 Socialsekreterare
Min första anställning var på Kista stadsdelsförvaltning, som senare slogs ihop med Rinkeby. Det var skakigt – nu skulle man klara sig på egna ben; nu blev det på riktigt. Jag kom från Täby och hade inte den minsta erfarenhet av de här orterna. Som tur var fick jag mycket stöd av ledning och kollegor.
2012 Sociala insatsgrupperna
Jag jobbade länge på med hederligt socialarbete på myndighet, med att utreda ungdomar. Men när jag började med sociala insatsgrupper kändes det väldigt intressant. Det var ett helt nytt koncept som antogs i en del utsatta stadsdelar. Att få erbjudandet kändes ärofyllt, och jag har hela tiden sedan dess känt att det är ett jätteviktigt jobb som gör stor skillnad.
2018 Mamma
Att få barn var otroligt påfrestande kopplat till jobbet. Det var skitjobbigt att komma tillbaka efter föräldraledigheten och tvingas separeras från mitt barn, men det var också svårt på ett annat sätt. Jag tänkte: ”Gud, jag kommer aldrig att kunna jobba med småbarn nu när jag har småbarn själv.” Jag förstod föräldrars känslor på ett annat sätt, hur otroligt jobbigt det är om det händer ens barn någonting.
2020 Samarbete med polisen
Mitt andra uppdrag, vid sidan av de sociala insatsgrupperna, handlar om att utveckla samverkan med polisen i Järva. Jag har gjort det sedan 2020, då det kom från politiskt håll att nu måste vi testa något annorlunda, något mer, utifrån det dödliga våld som ökade i Järvaområdet. Det var nervöst men spännande att få uppdraget. Kittlande. Socialsekreterare och poliser har ju historiskt lite olika synsätt på saker och ting.
LÄS OCKSÅ >> Tema: Tidiga insatser – Vem blir kriminell?
LÄS OCKSÅ >> Så vill politikerna stoppa rekryteringen till kriminella gäng