Röster från Socionomdagarna: ”Bästa på länge”

Socionomdagarna rivstartade på tisdagsmorgonen med flera namnkunniga föreläsningar, där både den dansk-svenske psykologen Bo Hejlskov Elvén och docent Alain Topor fick stående ovationer för sina respektive föredrag.

Under rubriken ”NPF och Socialtjänsten – vad styr rollen och tänkandet” pratade Bo Hejlskov Elvén om vikten av att ha rätt hatt i rätt situation – stödhatten när det funkar och myndighetshatten när det inte funkar, och att handläggningen vid mötet med en person med Adhd inte får bygga på moralisering.

– Om barnet har en diagnos, är chansen stor att föräldern också har en NPF-diagnos. Underlätta redan i första mötet och tänk socialpedagogiskt. Redan i kallelsen måste du ha ett socialpedagogisk anslag, menade han.

Alain Topors föreläsning handlade om sociala faktorers och relationers betydelse för uppkomsten av och återhämtning från allvarliga psykiska problem. På ett mycket underhållande, varmhjärtat och pedagogiskt vis balanserade han mellan forskning och evidens, och betydelsen av att förmedla hopp, vänlighet och bekräftelse vid mötet med personer med psykiska problem.

Stor publik lockade även Maria Wallins föredrag om territoriella kriminella gäng i utsatta områden. Hur gängen kan styra hela bostadsområden och det extrema våldskapital gängen besitter och som går allt lägre ned i åldrarna.

Även Ewa Kjell och Sanna Ångbäck från Socialtjänsten i Borlänge pratade om kriminella gäng. De berättade bland annat om erfarenheterna av att starta egen avhopparverksamhet, och att de bland annat sett att även de kriminellas flickvänner kan behöva hjälp ur sitt sammanhang, även om de inte själva begår brott.

Intresset var också stort för seminariet om hur vi kan skapa långsiktiga familjehemsbehandlingar. Marie Berlin, forskare vid Stockholms universitet, presenterade preliminära resultat från en pågående registerstudie på uppdrag av Socialstyrelsen om instabilitet i familjehemsplaceringarna. Resultaten visar bland annat att av alla 0–6 åringar som placeras så blir två av fem långsiktigt placerade. Och av dem har ungefär tio procent tio eller fler sekvenser, det vill säga de flyttar hem, byter familjehem eller placeringsform.

– Vi vet att det går sämre i livet för barn som varit placerade under sin uppväxt, och att många placeringar är ytterligare en riskfaktor, säger Marie Berlin.

Det var bara några av de många intressanta föreläsningarna ur det späckade programmet.

FRÅGA: Vad tar du med dig från Socionomdagarna?