”Vem vill inte ha bra med pengar?”

– Hörrni, nu sätter jag den!

Frances Carlberg böjer sig fram och placerar främre delen av biljardkön mellan pek- och långfinger och tar sikte på det vita klotet.

En doft av rostat bröd sprider sig i lokalen. Här, på Fryshusets fritidsverksamhet Fryschillet i Stockholm, hänger ungdomar mellan 13 och 19 år. Några sitter och fikar, en del spelar biljard och andra spelar pingis. Den som nyss förlorade är nere på golvet och gör armhävningar. De vi möter brukar inte fundera så mycket på det där med rik och fattig, men när de får frågor så har de ändå en hel del tankar.

Frances, som går på Fryshusets gymnasium, berättar att på hennes tidigare skola i Nacka var det väldigt uppdelat mellan elever från olika delar av kommunen: De som bodde i Fisksätra hängde för sig och de som bodde i ”Saltis” (Saltsjöbaden) för sig. Som Sickla-bo befann sig Frances någonstans däremellan och då blev det enklare att hänga med dem från Fisksätra.

– Man var lite för fattig för att vara med dem som bor i Saltis. De fattade inte att man kanske inte hade busskort eller råd att gå ut och äta så man måste låtsas hela tiden för att passa in. Jag blev typ dömd för att jag inte bodde i villa med pool. Det var ganska tröttsamt, berättar hon.

Statistik från Statistiska centralbyrån (SCB) visar att Nacka ligger i topp fem av landets kommuner med störst inkomstskillnader. Fisksätra bedöms av polisen vara ett utsatt område och i Saltsjöbaden finns några av Stockholms mest påkostade villor.

– De från Saltis hade typ på sig nya kläder varje dag. Om de inte tyckte maten var god i skolan kunde de går ut och köpa något att äta, berättar hon och lägger till att det också finns många bra personer bland Saltis-ungdomarna.

Själv behöver hon ibland hjälpa till hemma med pengar.

– Det är skillnad för er som har CSN som ni kan lägga på er själva, jag måste använda delar av mitt CSN för att betala hemma.

– Det där är ju fint på riktigt. Det ska du vara stolt över, säger klasskompisen Lucas Pihl.

– Nu känner jag så. Men jag skämdes förut. Och skämdes för att jag fick dela rum med brorsorna och så, säger Frances.

Lucas har vuxit upp i villa i Stenhamra på Färingsö och konstaterar att folk kan betrakta honom som rik.

– Jag skulle kunna ses som snobbig. De som kommer hit tycker att jag är rik, men för mig är det normalt. Där jag bor är det bara villor, säger han.

Hector Jensen, som också går på Fryshusets gymnasium, placerar biljardbollarna i en perfekt triangel på den gröna filtytan. Han bor på andra sidan bron, innanför tullarna. Och visst skulle det vara bekvämt att vara rik, säger han.

– Det skulle vara kul för att kunna resa och utforska världen. Men så här, det är inte nödvändigt att vara rik, helt ärligt. Så länge du mår bra som person är det okej.

Men att vara rik kan föra med sig vissa negativa konsekvenser resonerar de också.

– Ja… eller, vem vill inte ha bra med pengar? Men det kommer med fördelar och nackdelar. Jag tänker att folk kan vilja bli dina vänner för att utnyttja dig, säger Frances.

Alla tre är också överens om att man känner sig bättre om man jobbar för pengar än om man bara får dem i handen av sina föräldrar.

– När jag växte upp var det som: ”Du bor i Sickla, du har ingen moppebil.” Men det är ju inte som att de har jobbat ihop till sina moppebilar själva. Jag tror att man får en bättre syn på livet när man jobbar för att få saker. Du blir så mycket stoltare om du har jobbat ihop något själv, säger Frances.

Hector håller med.

– Vissa måste ju hjälpa sina föräldrar med sitt CSN. Det kan vara jobbigt. Men då har man mycket mer att sträva för. De har mycket mer glädje av att tjäna pengar.

Kan man se på någon om den är rik?

– Man tänker ju att om man ser en mörk grabb med ortenstil då har han det nog sämre ställt, men om man ser någon blond, svensk pojke med typ Moncler, då tänker man att han säkert bor på Östermalm, säger Hector.

Men det går att hitta märkeskläder i second hand-butiker och man kan ha ärvt dyra kläder. Och så finns det rika som klär sig i ortenstil.

– Det finns stereotyper. Jag bor ju på Södermalm men jag klär mig lite mer åt ortenhållet och då säger mina kompisar att jag klär mig väldigt gettostil. Men jag känner mig skön i det. De kanske vill ha lite mer rikemansstil, men så länge jag gillar det så gillar jag det, säger Hector.

Hur påverkas barn och unga som växer upp i fattigare förhållanden?

– Jag tycker inte att ens föräldrars ekonomi ska påverka dina förutsättningar. Du ska kunna ha kul, vara med dina kompisar och kunna följa med på saker, säger Frances.

Även om de är på det klara med att pengar inte löser alla problem och att den som behöver jobba för sina pengar kan känna sig mer stolt än den som bara får, tvekar de inte heller över vilka negativa konsekvenser fattigdom bland barn kan föra med sig.

– Då tror jag det finns en risk att de kan påverkas och bli gängkriminella. Det kommer nån lirare och säger ’Du får en Iphone 12 av mig’, eller så får de tusen kronor kontant. De känner att det är lätta pengar, och så plötsligt är de där och är en del av gänget, säger Lucas.

Det behöver dock inte bara handla om pengar. Det kan också handla om samhörighet.

– Jag tror mest att det handlar om den här gemenskapen, att vara med folk som förstår en, folk som inte dömer en för att man inte har pengar, som säger: ’det är lugnt att du inte har råd att hänga med’, säger Frances.

– Du måste inte vara rik, bara du har en bra familj hemma. Kanske en storebrorsa som hjälper dig med matten eller så, säger Hector.